Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S&gs gubben, ovan förr vid svar, bli helt förskräckt och flat,
När Sven lät upp sin breda näbb och svarte: “Jo, soldat!1’
Den Åldrige sergeanten log föraktligt dock till slut:
“Du, slyngel, skulle få gevär och bli soldat, vet hut!”
“Ja,” mente gossen, “här gAr allt helt afvigt mig i hand;
Kanske det mindre konstigt är, att dö för kung och land.”
Den gamle Dufva häpnade och gret helt rörd en tär;
Och Sven han tog sin säck pä rygg och gick till närmsta kär.
Måifyllig var han, frisk och sund, allt annat sågs förbi,
Och utan prut blef han rekryt vid Dunekers kompani.
Nu skulle Dufva få sig pli och lära exercis:
Det’var en lust att se derpå, det gick på eget vis.
Korpralen skrek och skrattade, och skrattade och skrek,
Men hans rekryt förblef sig lik vid allvar som vid lek.
Han var visst outtröttelig, om nånsin någon ann:
Han stampade, att marken skalf och gick så svetten rann;
Men roptes vändning åt ett håll, så slog han bom på bom,
Tog högerom och vensterom, men ständigt rakt tvärtom.
Gevär på axel, lärde han, gevär för fot också;
Att skyldra, fälla bajonett, allt tycktes han förstå.
Men roptes skyldra, fälde han som oftast bajonett,
Och skreks gevär för fot, flög hans på axeln lika lätt.
Så blef Sven Dufvas exercis beryktad vidt omkring,
En hvar, befäl och manskap, log åt detta underting;
Men han gick trygg sin jämna gång, var tålig som förut
Och väntade på bättre tid — och så bröt kriget ut.
Nu skulle truppen bryta opp; då blef i fråga stäldt,
Om Dufva kunde anses klok och tagas med i fält.
Han lät dem prata, stod helt lugn och redde saken så:
“Om jag ej får med andra gå, får jag väl ensam gå.”
Gevär och ränsel fick han dock behålla, äfven han,
Fick vara dräng, der man höll rast, soldat, der striden brann;
Men slåss och passa opp gick allt med samma jämna ståt,
Och aldrig blef han kallad rädd, blott tokig mellanåt.
På återtåg var Sandels stadd, och ryssen trängde på,
Man drog sig undan steg för steg längs stranden af en A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
