Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se, fläckar af hjertblod, så röda
Som purpur, i solskenet glöda
Som eld på den glimmande skrud!
O, framåt, tills krafterna svika!
Jag kan icke — vill icke vika:
Nej, framåt, du segrande brud!
Låt framåt, ack, framåt det ila!
Min rolösa själ ingen hvila
Och rast eller frid nån’sin tål.
Jag följer min viftande fana —
Och vägen skall svärdet mig bana,
Till dess att jag hinner mitt mål!
Och följen mig, jägare käcka!
Låt hingstarne framåt få sträcka!
I fyrsprång! — Som örnar slå ned
På rofvet vi skola oss kasta
På fiendens fyrkanter fasta —
Och spränga hans sexdubbla led!
Som stjernor, dem siarne prisa,
Min hjelm eller sabel skall visa
Er vägen på bragdernas stråt;
Och fastän vårt antal är ringa,
Jag segrens gudinna skall tvinga
Som skuggan att följa oss åt.
Och segra vi icke, vi alla
Dock stolt, liksom ekarne falla,
Som brytas af stormar utaf;
Och, stålsmidda jägareskara,
Vårt minne skall häfden bevara,
Och mullen en grönskande graf.
Och lagrar vi döende skära; —
Ej mindre är derför ens ära,
Att striden man stupande vann. —
Af irrbloss var evigt den flamma
Den skönaste, som, i detsamma
Den brände som klarast, försvann. I
I dofva ackorder kring hela
Vår synkrets kanonerna spela,
Och stängda vi äro här; — men
Der hetaste blodregnen dugga,
Som hjeltar vi skola oss hugga
En stråkväg ur kulan igen;
Fast kejsarns kolonner än röra
Sig herrligt, som skulle de göra
Mot döden paradmarscher blott,
Och än stå som klippor så stilla
Emot våra anlopp — och spilla
Ett lif i hvarendaste skott;
Och fast våra tinningar glöda,
Och tusen blessyrer förblöda,
Och kindren bli bleka som snö,
Fins ej någon återgång mera —
Vi måste vårt anfall dublera,
Igenom oss slå — eller dö!
Må Jesus hvar niding fördöma,
Som vill under striden sig gömma.
Som elden och farorna skyr;
Och fader och moder förbanna
Hvar feg, som i chocken vill stanna
Och fången sig ger — eller flyr!
Marsch framåt, fast korparne sjunga
Min likpsalm! — Om någon, I unga.
Af eder blir öfver i dag,
Så hem till min fosterbygd helsa:
Att lifvet jag kunde ej frälsa,
Men äran, den räddade jag!
I himlen jag skall eder vara
Till mötes i afton — och svara
För alla; till Allfaders tron
Jag hela min linie skall föra
Till mönstring och redo der göra
För mig och min bleka sqvadron.
Jag börjar re’n dödssmärtor känna:
De q välja och slita och bränna
Och sarga min kropp och min själ. —
De tappraste kunna bli slagna,
Men endast de fega bli tagna. —
Kamrater, soldater — farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
