Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur skall jag göra dig god och from,
Du, som har blifvit min rikedom,
Och som all glädje jag skyller?
Hur skall jag föra dig utan fläck,
Till dess du står på ditt eget däck
Och stormen dukarne fyller?
Jo, var mitt samvete liksom nu,
Och bed till verldarnes herre du
När du har lärt dig att bedja,
Att han må göra mig god och from,
Att jag må blifva din rikedom,
Att vi hvarandra må glädja.
Svenska flaggan
i Livornos hamn.
Ro på, ro på, min gondolier!
Derborta ligger vår korvett.
Och flaggan under nocken der,
Söm far så stolt och lätt,
Det är mitt lands, skall du förstå,
Med gyllne kors och grunden blå.
Ty der är Sverige, der är allt,
Som svenskens hjerta kallar sitt.
’ Känn, ifrån nord det blåser kallt,
Men också friskt och fritt.
Och flaggan der med tungor tre
Mår godt i brisen, kan du se.
O var du länge hemifrån
Och såg till sist din trikolor,
Då kände du dig visst dess son
Långt mer än forna år.
Då kysste du den duken nog,
Som sjöng om hemmets berg och skog.
Hurra, der står mitt landsmanskap,
Med kinden röd och luggen hvit,
Och väldiga kanoners gap,
Som hviska: kom ej hit!
Jag kommer dock: med gult och blått
Det vinkar mig från rån så godt.
Ja, ja, — jag ville kyssa ock
Det däck, som växt i nord en gång;
Jag ville kyssa skot och block
Och segel, mast och stång,
Och beckiga matrosers rad
Jag ville famna rörd och glad.
Mitt fosterland, nu har jag dig, —
Ett simpelt fallrep i min hand!
Jag känner dig! Du helsar mig,
Mitt gamla fosterland!
O, aldrig glöms en sådan stund!
Hell gyllne kors på djupblå grund!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
