- Project Runeberg -  Fosterländska minnen i ord, sång och bild tillegnade svenskarne i Amerika /
194

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1. Skaldestycken af svenska skalder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Rummet just det här hon tog
Sjelf i vägg hvar spik hon slog,
Stälde allt i lag, till slut
Bredde granna mattor ut,

Rädd om gossen, rädd för draget.
Nyss han släppts ur dufvoslaget.

“Strök med hand hans linne slätt
— Prydligt linne, prydlig tvätt —
Talde allt med vacker min,

Bad mig se om pilten sin;

Vacker gosse, vacker gumma —
Skulle visst ej pilt försumma.

“Pilten artade sig väl,

Men det räckte kort, min själ:
Snart så blef det galet fatt,

Sömn om dag och ras om natt.
Gosse, förr så rank och rosig.

Låg der trind och stor och mosig.

“Spring i trappor, kan herrn tro,
Satans väsen, ingen ro.

Gunstig herrn lagt boken fram,
Men den låg der, grå af dam.

Var det sent, och var det tida.
Alltid dam på samma sida.

“Tiden gick, och kassan slant.
Satte så han allt i pant.

Rara taflor ref vos ned,

Granna mattor följde med,

Slikt var svårt att längre lida.
Boken skulle vända sida.

“Herrn förstår, han hade qvar
Utaf benplagg blott *//par.
Efter duktigt sus och fläng
Tog jag gunstig herrn på säng
Lät’en rent min sanning höra;
Gick, lät plaggen sällskap göra.

“Lät’en ligga dagen lång,

Hörde dundras gång på gång,
Gick se’n in — i aftonsoln,

Sant för Giid, han satt på stoln,
Vresig blick han väl mig sände.
Men — han bokens sidor vände.

“Först då bok han läst till slut,
Fick han vackert plaggen ut.
Dörren se’n jag skötte om,
Respass fick en hvar som kom ..
Så assessor, ser herrn, blef lian.
Högt ändå till sist ju klef han.11

Hand i sida än hon höll.

Gick till ugn, på knäna föll.
Böjd i ryggen, stor och bred
Blåste eld i surnad ved.

Mer än annars väl den ryker:
Förklädsnibben ögat stryker.

Och vore jag skald pch gammal och grå.

Och vore jag skald och gammal och grå
Och funne mig högt beundrad stå
Som för de vittre ett väldigt mönster,

Och sutte min bild i hvart boklådsfönster,
Det gladde mig föga, om sjelf jag satt
En gubbe tärd och matt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:51:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fosterland/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free