Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige. De af naturfägring mest anslående punkterna äro utan tvifvel:
inloppet till kanalen vid Strömsholm, vattenfallen vid HaUstdhammar, slussarna
vid Skansen, med sina parklika omgifningar, näset vid Söderbåckes kyrka
och stränderna kring Norra Barken, de två sistnämnda platserna dock
belägna inom Dalarne.
Längst in Mälarfjärden Galtens nordvestligaste vik, och således vid
100. Utligter fr&u Strömsholm* kanal: 2. Skansen.
yttersta ändan af
Mälaren åt detta håll,
ligger den gamla staden
Köping, hvars största
märkvärdighet är den
vackra stadskyrkan,
med en minnesvård
öfver kemisten C. W.
Scheele, hvilken från sin
obemärkta plats som
apotekare i Köping
bekantgjorde för verlden
sina vetenskapliga
upptäckter och rön, hvilkä
icke oväsentligt bidragit
att grundlägga den moderna kemien. :— De närmaste omgifningarne omkring
Köping äro ej vackra, men man behöfver icke sträcka sina färder särdeles
långt in i den strax ofvanom mötande bergslagen för att finna icke blott
täcka, utan verkligt storartadt sköna nejder. Lättast verkställer man en
sådan utflygt på den från Köping utgående järnbanan Köping-Utter sberg,
som bildar utfärdsvägen för de vid Hedströmmen och der omkring belägna
stora och till en del praktfullt bebygda järnverken Kolsva, Gislarbo,
Berndts-hammar, Karmansbo, Fema m. fl., ända upp till Skinnskattéberg med dess
. bruk och järngrufvor samt Riddarhytte järnbruk och kopparverk.
I sydvestra hörnet af samma Mälarfjärd Galten, ligger Kungsör vid
Arbogaåns utflöde i Mälaren. Stället var som bekant en omtyckt
vistelseort för Karl den elfte. Hit anlände han i de stilla sommaraftnarne
antingen till häst eller på sin jakt “Carolus". Hår anställde han jagter, i
hvilka äfven “fruntimbret" stundom deltog. Under ekarne skimrade då
mångfärgade tält, mellan hvilka hvimlade skaror af muntert hoffolk, till
dess natten kom på, då Henrik Finne, skogvaktaren, kallades att i konungens
rum förtälja sasor. En mängd sägner finnas ännu från denna tid. Så skall
konungen en gång, då han vandrade i de gröna lundarna och njöt a i
soluppgången, träffat en gammal qvinna, som var på väg till Kungsör.
Konungen, som var alldeles ensam, började språka med gumman och sporde henne,
“om hon hade sett konungen". — “Nej,“ svarade gumman vresigt, “inte
har jag sett honom och inte är jag angelägen heller." — De skildes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
