Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p& den lärda stråkvägen har icke.kunnat utplåna det. Det väller.fram nr
sanden som en npringbrann i öknen. Jag omför det med mig, och är en
ungdomsnarr med grånade hår.a
Kristinehamns äldsta namn skall hafva varit Vamum, som med tiden
utbyttes mot Bro af den anledning, att flera kafvelbroar vid handelsrörelsens
tilltagande blefvo anlagda öfver den då varande sumpiga mossen norr om
staden, som nu kallas Broängen. Stället benämndes sedermera Hamna och
kallas så ännu af vestgötarne, som. efter gammal vana ibland komma hit
med sina fartyg för att drifva handel med Kristinehamnsboarne. — Hertig
Karl, 3om fann mycket behag för denna ort, lät här liksom i Karlstad bygga
sig en egen gård, Bro hertigsäte, efter hvilket källare ånnu finnas qvar,
fastän nu öfverbygda med ett annat hus. Han vistades här oftå onder sina
resor i Vermland och tillsåg att allt gick ordentligt till vid handelsrörelsen
på platsen. På det sättet blef stället allt mer och mer en besökt handelsort,
så väl för den kringliggande landsbygden, som för bergslagen, och erhöll
■slutligen stadSpririlegier, ehuru icke i Karls tid, utan förpt under drottning
Kristinas förmyndareregering. — Staden består nästan uteslutande af trähus.
Det enda märkliga i bygnadsväg är den nya kyrkan med sitt dubbeltorn på
en liten höjd strax ofvanöm staden. Fästings marknad, som årligen i medlet
af Mars hålles i Kristinehamn, var förr rikets betydligaste affärsmarknad.
Icke blott Vermlands affärsmän, utan sådane från Vestergötland, Dalsland,
Närike, Vestmanland och Dalarne, Göteborg och Stockholm, sammanträffade
i Fastingen; och “fastingsprisef, var årspriset på spannmål, järn och
trävaror. Men icke endast affärsmännen sjelfva utan äfven deras familjer lågo
i Kristinehamn sina två eller tre veckor, medförande matvaror och ordnande
hushållet på trefligaste vis. Nu, sedan penningetillgången blifvit ymnigare
och kommunikationer och meddelanden lättare genom telegrafer och järn vagar,
hafva förhållandena förändrats och Fastingen är endast §n skugga utaf hvad
den varit.
Trakten vid Kristinehamn, liksom Venerns norra strandbygd i allmänhet,
erbjuder inga af dessa hänförande utsigter, som ’utmärka de mellersta och
norra delarna af Vermland; likväl finnas äfven här ställen, som kunna göra’
anspråk på att kallas vackra, och bland dessa intager Oustafsvik ett
framstående rum. Stället egdes, som de, fleste torde erinra sig, utaf en af 1809
års män, grefye Georg Adlersparre, som också afled här 1835. Flärdfri och
med ett skämtsamt lynne ännu i sina senaste lefnadsår, bebodde han pjelf
en af gårdens flyglar i några anspråkslöst möblerade rum, som ännu till det
väsendtligaste stå orubbade. Ännu hänger der hans karta öfver Sverige, på
hvilken han med egen band tecknat gränsen, sådan den borde vara. Den
ingriper icke obetydligt på Rysslands område, men deremot alls icke på
Danmarks, hvilket land Adlersparre för Sveriges egen trygghet ville hafva så
starkt som möjligt
Traditionen berättar, att öIme och Fäse härad i forna tider utgjort
ett eget län, hvars länsherre bodde på Saxholmen, en liten bergö vid inloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
