Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, sänkte han åter sitt svärd och öfverlemnade sig utan motstånd till
drabanterne, som på Eriks befallning beläde honom med bojor ocb inkastade
honom i en usel fängelsehåla, som ännu är att se invid trappan, som till
venster om hufvudingfingen leder till de inre delarne af slottet. Så slutades
festligheterna på Vadstena. — Skönhetens olyckliga gåfva kostade Cecilia
hennes lefnads lycka. Sjelf kastade Erik sin systers namn och rykte i
sqvallrets bubblande pöl, och hon — Sveriges skönaste furstinna — som vid
den älskade Johans sida skulle lefvat ett lif af kärlek utan sorg, sjönk i
olyckor och passioner steg för steg, tills hon slutligen stannade i det djupasto
eländes mörker*).
När man lemnar Vadstena och reser söderut inåt Aska härad, utbreder
sig för den resandes blickar en öppen och bördig slätt, vid hvars vestra
kant en enstaka kullrig höjd i bugtiga linier reser sina jätteformer i den
klarblå luft, som omgifver Vettern, — det är Omberg.
Denna märkvärdiga bergshöjd, som hvarken på närmare eller fjermare
håll står i någon synbar förening med något annat berg, håller fjorton
kilometer i längd, fyra kilometer i bredd och 261 meter i absolut
höjd, hvilket gör 171 meter öfver Vetterns vattenyta. Från dess
öfversta topp, den s. k. “Hjessan", har man den herrligaste och mest
vidsträckta utsigt. Man kan med tillhjelp af kikare se sex städer och omkring
femtio kyrkor. Bergets bildning består af gneis och glimmerskiffer, samt på
norra och östra sidorna af öfvergångskalk, underbäddad med lerskiffer och
sandsten. Åt landsidan stiger berget terrassformigt i höjden, med sidorna
beklädda af en frodig barr- och löfskog, som slutar i en jernn platå, hvilken
prunkar med den yppigaste växtlighet, hvars friskhet underhfilles af en mängd
små rännilar och källdrag. Åt sjön är urberget öfverklädt med yngre
bergsbildningar, företrädesvis af ett konglomerat eller sammangyttrad sandsten.
Det är denna lösa stenart, som genom sina ras gifvit berget åt sjösidan
utseendet af en oerhörd ruin och åstadkommit dessa märkvärdiga
grottbild-ningar, som sträcka sig ända till tjugufem meter inåt berget. Den största af
dessa grottor är Rödgafoelsgrottan vid bergets södra ända, i hvilken man
kan ro långt in i berget Dessa sällsamma bildningar, de mer än hundra
meter höga, från vattenytan lodrätt uppstigande bergmurarne, mellan lägre
grönskande afsatser, gör en båtfärd längs Ombergs sjösida, under den årstid
Vettern är i stillhet, till en af de mest intressanta och njutningsrika. klan
träffar derunder klippor, som numera endast hvila på pelare — det öfriga
underlaget är bortfrätt — och gör bekantskap med bergskepnader, som i
anseende till sin sällsamma gestalt hafva erhållit mer eller mindre träffande
namn, såsom “Munken", “Predikstolen", “Sakristian", “Jungfruu", “Vapenhuset",
“Oxbåset" m. fl. — I växtgeografiskt hänseende är Omberg märkvärdigt
såsom den nordligaste gränsen för bokens utbredning i ftgtra Sverige; och
bland de talrika exemplaren förekommer uära bergets spets ett särdeles
*) E. M, C. Pontin: Vadstena, förr ocb na.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
