Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kisa har naturen aflagt den glada leende minen och tagit pi sig en
allvarsammare, som mer öfverensstämmer med det närliggande och närbealägtade
Småländska höglandets, och blir än dystrare och föränderligare ju längre
man kommer åt söder, der berg och skogar, dalar och brådjup, strömmar
och sjöar aflösa hvarandra i oafbraten vexling.
Sådana trakter äro just egnade att hos sina bebyggare väcka och
underhålla ett svärmiskt lynne och stämma dera’s sinne till nära samklang
med det underbara. Också finnas väl få nejder i vårt land, som äro mer
rika på urgamla sägner af äfventyrlig art, fin skogsbygden mellan
Östergötland och Småland.
Vi kunna ej neka oss nöjet att anföra ett par af Ydrebygdens sägner,
hemtade ur de rika samlingar, kammaijunkaren Bääf offentliggjort om
sin födelsebygd, det aflfigsna Ydre. Den ena af dessa berättelser
lyder i korthet sålunda: Från Norra Yij eller rättare från Bulajöåns
utlopp i Sömmen strficker sig i nordlig riktning den stora sjöns
förnämsta fjärd förbi Norra Vij och Asby socknar upp tiU Hornäs udde, en
längd af närmare balfannan mil. 1 Vishults ajöhagar, i den förstnämnda af
dessa socknar, nedstiger till Soinmen från den landthöjd, som åtföjjer sjöns
vestra strand, en brådbrant bergvägg, Urberget, som åt sjösidan framter en
särdeles storartad anblick, så väl genom sin höjd och längd samt skogkrönta
bjessa, som för det vilda stenraset ned vid stranden, bland hvars kringkastade
klippblock och uppstaplade stenhällar gapa öppningar och hålor, dit endast
iubiUuiugen förmår intränga. Från denna medelpunkt sträcker sig bergfisen
dels i söder åt Tullerum, dels åt norr utmed Sjöhults strand,, der han får
namn af Tjärgaberget och slutas med ett stenharg, kalladt Knuts hide. —
I detta berg bor “Urkon “, ett vidunder af sagolik storlek, som i forna tider,
då hon ännu var lös, uppsparkat Sömmen med dess många {järdar och vikar.
Omsider fjättrades hon af en trollkarl från Tullerum, som klämde en hästsko
kring det rasande djurets hals och instängde henne i Urberget. TiU föda
har bon framför sig en stor nöthud, af hvilken hon får uppäta ett hår hvar
julafton, men när alla håren äro förtärda, slipper hon lös och förstör då
Ydre och hela Yår verld. .
Men äfven dessförinnan befriar hon sig ur sitt fängelse, om Ydre
genomreses af någon konung, som hon förföljer och dödar, om hon kan upp*
hinna honom inom häradets landamären. Så hände sig en gång när en
konung, benämnd Frode eller Fluga, geuomfor Ydre och, medveten om farau,
skyndade att uppnå häradsgränsen, men misstog sig om densamma och
stannade på Frukammars eller, såsom gårdens namn fordom skrefs, Flude
eller Flugehammars egor, der han upphanns och ihjälstångades af urkon.
Såsom bekräftelse härpå uppvisar man derstädes hans graf, omgifven af fyra
stenar. — En annan berättelse, som’ likväl blott är känd i häradets sydöstra
delar, omtalar, att en annan konung, okunnig om vådan af att genomresa
denna bygd, hunnit oskadd öfver gränsen in på hemmanet Källebergs egor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
