Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D. B. V. (De Badande Vännerna). Detta sällskap har sin upprinnelse
såsom äfven namnet antyder; af en liten krets .af vänner, hvilka brakade
bada tillsammans utanför staden och hvilka 1814 förenade sig till ett slutet
samfund, som inlagt stora förtjenster icke blott om Visby stad utan om
hela Gotland. Sällskapet hade först en skola för etthundra tjugu fattiga
gossar, grundlade derefter en understöds-anstalt för fattig ungdom, stiftade
den första sparbanken på ön och har anlagt en botanisk trädgård inom
Visby murar o. s. v.
Vid Bro Teyrka, en mil från staden, har tinder katolska tiden funnits
en vida beryktad offerkälla. Efter reformationen häfva offren blifvit
öfver-flyttade på kyrkan, till hvQkcn ännu årligen gåfvor inflyta, dels från
tillfrisknade sjuklingar, dels från räddade sjöfarande, icke blott från. Gotland,
utan ock från det öfriga Sverige, till och med från utländska orter. Ännu
för icke länge sedan hände att då klockaren öppnade kyrkdörren låg en
sedel eller ett utfändskt silfvermynt mellan dörren och tröskelstenen,
instucket af någon förbivandrande sjöman,’ som lyckligen återvändt till hembygden,
efter äfventyr och faror på- Östersjön och* Vesterhafvet. Norr. om Bro
utbreder sig den vidsträckta Martebomyr med Martebotråsk, från hvilket ett
utlopp går en sextondedels mil under jorden och vid Lummebmds bruk
plötsligen uppväUer i botten på en kälkstensgfbtta i den mot vestra sidan
afbrutna landtryggén.
Genom den bördiga slätt, Som omgifver Stenkyrka och förbi Hangvar,
der trakten böljar bli .mera älvar-lik med stora’sträckor af blottade
kalk-stenshäBar, här och der skuggade af en småväxt, knutig furuskog, anländer
man till den stora hafsvik, som från norr inskjuter öfver en mil i landet,
och som fått namn af KapeUshamnsvihen efter KapeUshamn, en af de många
förträffliga hamnar, som orogifva Gotland. Stränderna omkring Kapellshamn
utgöras af tvärbranta, trapplika strandsättningar, bildade af hafsvattnet
under landets långsamma höjning öfver hafeytan. Dessa forntid^
strandhöjder, hvilka nu äro .bevuxna af temligen reslig barrskog, utgöras af idel
rundslipad kalkstens-klapper och likna regelbundna vallar, böjande sig Öfver
och béherekande hvarandra.
Vid Lårbro kyrka, som ännu har qvar sitt, i den äldsta kristnatiden
uppförda, för Gotlandskyrkorna under den oroliga medeltiden icke alls
ovanliga, , försvarstorn eller kastal (kastell), förenar sig en half mil söder om
Kapellshamn vägen derifrån med stora landsvägen, som går ifrånr Visby,
åt nordost förbi Lärbro och Rute till Fårösund och Fårön. Denna ö, som
bildar liksom Gotlands norra spets, är, ehuru bergig, temligen lågländ och
bebos till större delen af sjömän, lotsar och fiskare. Om högsta möd och
härdighet äro erforderliga för sjömanslifvet i allmänhet, så äro de det
framför allt vid fisket, der stundom män och qvinnor “ligga på vraku flera
mil till sjös, och det ej sällan på senhösten ända fram emot jul, pch i det
väder vår Herre behagar sända. Ännu mer pröfvande äro jagterna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
