Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för de tre nordiska rikena. I öfver fyrahundra &r bibehöll sig sedan
ärkebiskopsstolen i Lund och under de många veiidsliga strider, i hvilka dessa
andliga herrar så gerna togo del, fingo naturligtvis stadens invånare äfven
sin andel af oroligheterna. Redan under Askers tid yppade sig ett sådant
tillfälle, då ett stort antal åtföljde honom till Fotevigs slag, der dén
blod-besudlade kronpretendenten Magnus Nilsson förlorade Hfvet Ärkebiskop
Eskil, Askers efterträdare, förde Lundaborna till en ny strid, äfvenledes för
en kronpretendents räkning, nämligen Erik Läms, hvilken ock lyckade
tillvinna sig kronan, sedan hans modiga hjelpare fråd ärkebiskopsstaden dock
flera gånger fått sitta hårdt emellan.. Erik vistadés ock sedermera mest i
Lund och det var under hans tid, som domkyrkan blef färdig och invigd
af Eskil, den 1 September 1145. Efter Eskil intogs ärkebiskopsstolen af
Absalon (af Hvide-slägten), en af den tidens utmärktaste män. Under hans
tid blef Lund och trakten deromkring medelpunkten för tvenne stormiga
bonduppror, hvilka likväl båda. aflupo så, att bönderna, hufvudsakligen
genom ärkebiskopens kraftfulla uppträdande, blefvo med stor förlust
tillbaka-slagha. Absalon var föröfrigt en vetenskapernas och konsternas vän, på
hvars uppmaning den store häfdateckuaren Saxo Grammaticus utgaf sin
Danmarks ‘ historia. Absalons efterträdare och syskonbarn Andreas Suneson
intog icke sina föregångares plats bland rikets härförare; men iugrep så
mycket kraftigare på underhandliugames fält, när det gälde statens
angelägenheter. - Af honom, kröntes den ryktbare Valdemar Seier i Lunds
domkyrka 1203. •— Det goda förstånd, som egt mm emellan det verldsliga och
andliga samhällets styresmän, då Eskil, Absalon och Andreas Suneson buro
mitran och de stora Valdemarerna och Knut den sjette sntto på Danmarks
tron, minskades i samma mån, som kyrkans anspråk växte och Lunds
ärkebiskopar ansågo sig af .sin ställning uppfordrade att träda i spetsen för
den makt, som tagit till sitt ögonmärke att försvaga den verldsliga
regeringen. Flera af de följande ärkebiskoparne tillhörde Danmarks* förnämsta
ätter, såsom Hvide, Lykke, Laxmand o. s. v. Vid den ödesdigra herredagen
i Kalmar 1397 var det en ärkebiskop från Lund, Jakob Gerhandsson, som
satte sitt namn först biand de qjutton herrar, hvilka undertecknade det
märkliga dokument, hvarigenom de tre nordiska rikena blefvo förenade under
en spira. När Karl den åttonde Knutsson lyckats vinna Sveriges krona och
derigenom råkat i strid med Danmarks konung, blef Lund 1452 jämte större
delen af Skåne af den .förre hemsökt med svärd och brand, dervid nästan
hela staden afbrändes, efter hvilken ödeläggelse Lund aldrig lyckades
återvinna sin forna betydenhet. Ärkebiskopsdömet höll sig likväl uppe ännu
någon tid, och år 1518’ utfärdade den dåvarande innehafvaren, den nära
nittioårige Birger, på påfvens befallning den stora bannlysningen öfver Sten
Sture den yngre och de motsträfviga svenskarue. Nitton år senare blef
Lunds siste kyrkofurste, .Torbern Biide, på Kristian den tredjes befallning
fängslad, och några månader derefter var påfvedömet störtadt och Lutherska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
