Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
östra Dalelfven, det norra,, som utfaller i den stora støn Soggm å
riks-gränsen, är källan till Klarelfven.
Dalarne mellan fjällen utgöras på många ställen af q öar, mossar, kärr
och oländig mark, bevuxen med skog, ljung och renmossa. Jordmånen
består i allmänhet af sandjord ntan lerbotten. . Men utom detta är det en
annan sak, som lägger ett stort hinder för spaninålsodlingen i detta kalla
land, nämligen de Inträffande tidiga nattfrosterna, som på några timmar
förstöra deh mest. lofvaude gröda. och’ således göra åkerbruket myéket
vanskligt Den öfvergångsbildning, till hvilken Heij edalen här och der viBar en
tillstymmelse, utgöres endast ..af -sandsten, som ej har någon gynnsam
inflytelse. .pS växtligheten. Skogarne äro i detta landskap vidsträckta, särdeles
vid .gränsen mot Dalårne och Helsingland, der ock landets för växtlighet
mest- gynnsamma mark ligger, hvaremot den nära norska fjällryggen är
tvinad och låg samt mot Jämtland föga bättre, bestående der dessutom
till det mesta af oländig mark, berg- och inoras. Under- senare år har eo
icke obetydlig-inkomst-beredts befolkningen genom försäljning af
skogsprodukter, hvilka efter Ljusnans och ljungans’ vattendrag nedflottas till hafvet
—t Jagten har förr lemnat betydlig inkomst, då elg och vildren mer talrikt
förekom. Numera är det blott fogel, som i någon större mån afyttras.
Fisket är rätt fördelaktigt i de många sjöarne och vattendragen, isynnerhet
i Ljungan och "1 den öfre trakten-af landskapet, men det inbringar dock
ej mer än till hvars och ens eget behof. Under sådana förhållanden är
derför Heij edalens bebyggare hänvisade till boskapsskötseln, såsom den
egentliga och. naturliga näringskällan, hvilken ock af. dem behandla» med
nit och synnerlig omvårdnad. . För att tillgodogöra sig flet ypperliga
fjällbetet har hvaije bonde två eller tre’, f&bodsställen, hvarest under olika tida
af sommaren en del af famifjen uppehåller sig med boskapshjordarna. THI
dessa höra äfven getter, hvilkas mjölk vid ostberedningen blandas med
konqölken. Bedan Htllphera uppgifver att härstädes på månget mantal
födas. 50 å 60 kor, samt 4 .till 6 oxar, förutom en myckenhet får och
getter och 5 å 6 hästar. Att på icke större skattétal så mycket boskap
kan underhållas, å en mark som är fattig på bördig äng, så att höet till
s törs ta delen måste hem tas från elfstränderna och här och der spridda
myrslotter, bör tillskrifvas det ymniga braket af renmossa, här kallad
hvitmossa, vid boskapens uppfödande, äfvensom de skötandes omtänksamhet
och nit att genom sörpa af löf, agnar, höskräde m. m. ersätta den
bristande tillgången på hö samt genom en mild, ja nästan öm behandling hålla
boskapen vid god trefnad. Denna omvårdnad under vintøm, förenad med
det ofvannämnda sällsporda fjällbetet under sommaren, förklarar att
boskapsskötseln icke allenast lemnar det hufvudsakligaste födoämnet utan äfvéu
tillgång till betydlig afyttring af boskap, smör och ost, af hvilka de
sistnämnda varorna, för deras utmärkta beskaffenhet, äro mycket eftersökta
och betinga högt pris. Bland ost är äfven den namnkunnigs “kronosten”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
