Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan dessa pass utvecklar sig’ elfdalen här och der till en skön rotunda,
som p& sidorna är omgifven af större och’mindre höjder, hvilka likna jättestora
ättehögar. Mellan dem nedstörta sm& regnbäckar i elfven, förbi de trefliga
boningarne, bland hvilka man ej ser annat än välmåga och för hvilka nöden
och dess jämmer tyckas vara okända. — Vid Junsele kyrkoby, som ligger
3,5 mil ofvanför Näsåker, är landsvägen slut; derifrån finnes ej annan farled
uppåt Lappmarken, ån gång- och ridvägar.
Från denna lilla restur utefter Ångermanelfven återvända vi till det
ställe, der kustvägen skär elfven, för att derifrån fortsätta färden mot
norden. ‘ Mellan Veda och Homön, der öfverfarten sker, är elfven, såsom vi
förut omnämnt, öfver en fjerdedels mil bred och den resande bereder sig
till denna öfverfart såsom till cn besvärlig sjöresa. Stundom kan det hända,
att storm hindrar öfverfarten, stundom är det tjocka, som sätter sig från
hafvet och gör den omöjlig. Under vanliga förhållanden och i allmänhet
är den dock obehindrad, men
höst och vår nödgas den
resande ofta göra en lång
omväg uppefter elfven, för att
komma öfver på motsatta
stranden. Är nu “allt godt“,
när man kommer till Veda,
tillkallas båtfolket och fyra
starka karlar, alla med
någonting bestämdt och allvarsamt
i sina ansigten, följa med
ned till stranden. Hår
från-spånnas hästarne och vagnen
drages ut r på den båtlika
färjan; de tjocka järnkedjorna,
med hvilka hon fästes vid bryggan, lossas från sina krokar och de fyra
årorna plaska i vattnet, och så rör man med sakta vaggad fart öfver den
breda elfven till Homön på andra stranden.
Ehuru stora vägen nästan öfverallt går nära. Bottniska Viken, ser
man likväl sällan öppna hafvet, för skogarne och bergen, som uppresa sig
emellan. . På flera ställen uppfångar dock blicken skymten af en fjärd, som
skjuter längre in mellan bergen. Härigenom förklaras ock vägens längd
och högst besynnerliga krökningar, enär den alltjämt följer den osynliga
strandens bugter. Bortom Docksta reser man förbi det majestätiska
Skulu-berget, som vänder sin kala, ett par hundra meter höga klippvägg i lodrät
stopning mot vägen. Vid bergets föt uppspringer en kallkälla, som
Wahlen-berg kallar Skårbergskållan, och midtför densamma, ett stycke upp på
klippväggen, ses en vid öppning, som leder in till en bergshåla, som Linné
en gång med verklig lifsfara undersökte. Under fortsättningen af vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
