Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ömt han fästat sig vid barndomsvännen. Men så snart enkedrottningen
förnam, att en allvarlig böjelse uppstått mellan honom och Ebba, uppfyldes
hon af bitter harm och vrede. Hennes stolta sinne kunde ej fördraga att en
adelsmö — om än i frändskap med konungahuset, personligen rikt
begåf-vad och dotter af hennes aflidna väninna — skulle upphöjas på tronen och
taga försteget före henne. Den tillgifvenhet hon hyst för Ebba
förvandlades i ovilja, och hon uppbjöd alla sina krafter för att hindra en förbindelse,
som var henne så okär. Men hennes råd och föreställningar förmådde
intet mot den unge konungens kärlek; han vidhöll att han hos Ebba Brahe
och ingen annan ville söka sin lefnads lycka och med henne dela sin tron.
Modern fann då bäst att i hans närvaro hålla någorlunda god min, hon
medgaf, att om en undersåte skulle sålunda upphöjas vore ingen dertill
värdigare än Ebba, och fordrade blott som vilkor för sitt samtycke till deras
förening några års uppskof på grund af deras, stora ungdom. Men då
riks-angelägenheter och härfärder som oftast höllo konungen aflägsnad från
hofvet, gjorde konungamodern lifvet tungt och sorgfullt för hans unga mö,
som väl med ödmjukt sinne hemstält sin sak till sin faders af görande och
drottningens behag, men dock städse föiblef sin kärlek trogen.
Hofda-merna gingo villigt Kristinas ärenden, då det gälde att bereda obehag åt
den afundade fröken Ebba, hindra hennes brefvexling med konungen och
så vidt möjligt förekomma alla meddelanden mellan dem. Ebba led i
tysthet utan att klaga, men Gustaf Adolf fick dock slutligen reda på
förhållandet och harmades djupt deröfver. Han utverkade då att hans faders
styf-mor, den gamla goda enkedrottning Katarina, begärde få Ebba Brahe till
sig på Strömsholm. Sjelf en adelsmö, som fått bära drottningakrona,
kunde Katarina Stenbock ej dela de åsigter, som stämt hennes styfsons
enka af vigt mot Gustaf Adolfs väl; och emedan hon sjelf måste vid den
höga förmälningen offra sin ungdomskärlek, visste hon hvad unga hjertan
lida, då man kräfver af dem ett sådant offer. Hos henne var det för hans
Ebba godt att vara; ingen förmenade henne här att mottaga hans bref eller
att sända honom kärliga svar tillbaka, vid hvilkas läsande hans blåa ögon
blixtrade af tjusning eller slöjades af svärmisk trånad efter den högt älskade.
Men tider och förhållanden skifta.
Hvad moderns af sjelfviskhet och högmod ingifna förmaningar ej
förmått öfver Gustaf Adolf, det verkade småningom vännen Axel Oxenstiernas
ur ädlare bevekelsegrunder hemtade föreställningar om en konungs pligt
att i allt och framför allt tänka på sitt rikes väl. Knappt hade
trohets-blomman ett år hvilat vid den gyllene valknuten på Ebbas bröst, innan
hennes vän började inse, att det kanske skulle blifva nödvändigt för honom
att bringa sitt folk ett offer af sin kärlek. Under sin korta vistelse hemma
år 1615 tvang sig Gustaf Adolf att visa Ebba Brahe en likgiltighet, som var
lika plågsam för dem båda, oeh i stället att såsom förr påyrka sin moders
samtycke till deras snara förmälning, hördes han tala om att det vore bäst,
om han kunde forblifva ogift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
