Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRBTTOKDAGS8PSUBT. 19
/
Ett &r ännu, och konungamodern kunde med något sken af sanning
pina den stackars Ebba med tal om sonens trolöshet mot henne, och säga
att han älskade en annan, att Holländaren Cabeljous sköna dotter utträngt
barndomsvännen ur hans hjerta. Detta var dock visserligen icke
förhållandet, om än det kunde synas så. Den kärlekshandel med Margareta Cabeljou,
hvartill Gustaf Adolf lät förleda sig under en tid af overksamt lägerlif vid
Pleskov, var ett flyktigt sinnesrus, en — kanske till följd af ränkfulla
tillställningar — uppfladdrande låga, som slocknade lika hastigt som hon
tändes. Kanske hade känslan af en skyldighet att jaga Ebbas kära bild ur en
själ, som var af henne alltför uppfyld, varit det som först förde honom till
denna andra. Förbindelsen med Margareta var en fläck på
guldkonungens” i öfrigt så rena sköld; men — sjelfva solen har ju sina fläckar.
Ebba Brahe, som längesedan skrinlagt medaljongen, återvändt till
hofvet och börjat bädda is öfver sina ljufva förhoppningars graf, kränktes
djupt af ryktet om vännens trolöshet. Och slutligen lät hon öfvertala sig
att bönhöra en lika eldig som ädel friare, den tappre Jakob De la Gardie,
som nyligen, höljd af lagrar, hemkommit till fäderneslandet. Hans
anhållan om hennes hand understöddes lifligt af båda enkedrottningarna och
förbindelsen med honom ansågs af hela slägten för en lycka och heder. Det
var för De la Gardie ingen hemlighet att konungen varit den ädla jungfruns
första kärlek, öppet som för en broder blottade hon för honom sina
känslor för den kunglige barndomsvännen, och då hon gaf honom sin tro,
visste han att det var en offergåfva, på hvare helighet han kunde lita.
Med det yttre lugn och den värdighet som höfdes, gaf konugen sitt
bifall till fältherrens förening med fröken Brahe och året efter deras
giftermål hemförde han sjelf som brud Maria Eleonora af Brandenburg. Så var
då å ömse sidor den företa kärleken ett skrinlagdt minne blott af en liflig
ungdomsdröm, men emedan det var rent höllo de, det städse högt i värde.
Lycklig i sitt äktenskap, kunde Ebba Brahe med öppen blick visa make och
barn sin konungs nyårsgåfva och den lilla blomma, han från fiendeland
sändt henne som trohetspant.
T rettondagsspelet.
I den äldre katolska kyrkan var trettondagen en stor högtidsdag, och
firades bland annat med en, på teatraliskt vis utförd, scen ur den bibliska
historien. Nyss före gudstjenstens början intågade tre prester, iklädde
konungslig skrud och åtföljde af en hop tjenare i kyrkan. De förestäldes vara
de tre vise männen från österlandet, som ledde af stjernan kommit till
Betlehem för att tillbedja den nyfödde judakonungen. Under det processionen
tågade genom kyrkan pekade en af männen med sin staf mot höjden, för att
ge tillkänna huru “stjernan gick före dem.” Öfver altaret i högkoret var
en lysande stjerna, sammansatt af vaxljus, och under densamma stodo två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
