Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre vise män och hedningar,
Som kommo från Midian till Betlehem,
Upph&fvo nu sina gåfvor
Med största hjertans rörelse,
Och skänkte honom h&fvor,
Guld, myrrham och rökelse.
Vi h af vom ock en Judas så ful;
.lag tror han är kommen från skogen.
Han har en mössa liksom en lur.
Den lutar dock litet åt — krogen.
.Judas inföll dervid:
8å svarter jag är, är jag väl bekänd,
En herre och konung af Moria land.
Judas gick derpå fram med pungen och begärde penningar, bröd eller
andra matvaror samt ljus till Betlehemsstjernan. När sångarne blifvit
undfägnade och Judas fått sina gåfvor, uppstämdes sista versen och
föreställningen slutade med följande ord:
Hafven tack, hafven tack för redeligen skänk,
Eder skänk skall vara hos Gudi betänkt.
Så hafva vi nu en lycksalig god jul...
God natt, god natt!
Wartofta domare.
Grefve Johan Gabriel Creutz, som från 1755 till 1781 var
häradshöf-ding i Wartofta härad af Skaraborgs län, var en varm vän af allmogen, men
sjelfsvåldig och egenmäktig, samt handlade vid utöfningen af sitt
domarekall ofta mer paternelt än formenligt efter Sveriges lag.
Vid denna tid lefde i Hvarfs by tvenne bönder, som egde hvar sin lika
del i sämma gård. Den ene af dem var rik och den andre fattig. Den rike
önskade bli egare af hela gården och gjorde tid efter annan anbud på sin
fattige grannes hälft; men denne kunde ej förmås att afyttra hemmanet. Då
infann sig den rike hos honom en dag och sade: “du arbetar och sträfvar,
men ändock blir det ej bättre för dig. Du skulle göra som jag, sä finge dn
se, att du komme att förtjena penningar. I tysthet kan jag anförtro dig, att
jag satt upp ett lönnbränneri i en skrefva i Hvarfsberget, och det är
inkomsten af det, som gör att jag står mig så bra. — Den fattige, som tyckte att
detta var ett godt påfund, skyndade så fort som möjligt att inrätta ett
bräh-neri i en bergshåla och visade anläggningen för sin goda vän och granne.
Nu var spelet vunnet för den rike. Böterna för oloflig bränvinsbränning
voro den tiden orimligt höga, emedan kronan hade monopol på
tillverkningen och intet tvifvel fans att bonden för att gälda dem skulle få lof sälja
sitt hemman. Den rike skyndade att angifva saken för länsmannen och
denne dröjde ej att taga bränvinsbrännaren på bar gerning. — I sin nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
