Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning Ulrika Eleonoras guldvagga finnes någonstädes i Stordals kohage;
och mången har förspillt mycken tid och arbete för att åter bringa denna
dyrbarhet i dagen.
Huset i skogen.
För många, många år sedan låg i skuggan af en af de täta bokskogar,
hvilka bekläda södra sluttningen af Hallandsås, ett litet stenhns af
ålderdomligt byggnadssätt. Det hade endast en våning och bestod af tvenne
rum, hvartdera med ett par små fönster. På husets östra sida var en hög
trappa af sten, och nedanför den en bäck, som höst och vår bullrande
hoppade utför åsen, men sommartiden långsamt silade fram med en alnsbred
strömfåra, så vida denna ej, hvilket rätt ofta hände, var helt och hållet
uttorkad.
Många underliga sägner gingo i trakten om det gamla huset.
Somliga sade, att den ryktbare astronomen Tyge Brahe har ämnat bygga ett
observatorium innan han förläde det samma till ön Hven; andre påstodo att
den gamla byggnaden varit ett jagtslott för någon af de danska konungarne.
Huru som helst ansågs huset för ett spöknäste, hvilket ingen utan nödtvång
färdades förbi sedan mörkret inträdt.
En ruskig oktoberqväll 1677 var det gamla rucklet samlingsplats för
en bullrande skara. Genom ett par af de små fönstren utstrålade ett klart
sken, hvars källa var en flammande risbrasa i spisen i det större rummet
Rundt kring på golfvet sutto eller lågo minst ett dussin karlar af ett
misstänkt, af skräckande utseende. Deras af väder och sol mörknade ansigten
utvisade trots, och deras ögon kastade omkring sig vilda blickar, under det
skämt och grofheter haglade, och samtalet blef allt högljuddare vid
ölstånkornas vandring från man och till man.
“Satanas, hvad de. dröja,” sade en vid naran Tuve, hvilken var bandets
anförare; “komma de icke snart, få vi lägga oss utan qvällsmål.”
“Presten i Karup torde inte vara så släpphändt, som du tror,” utlät sig
en, som af kamraterna benämndes Lille-Matts; “dumt i alla fall, att skicka
bara fyra man för att länsa prestens visthus.”
“Ja, om de vore sådana krukor som du,” sade den först talande, “skulle
de inte kapa till sig en fårbog en gång, men Pelle Fick och Bogen
äro pojkar, som stå i mantal och som aldrig släppa ett godt tag ur
händerna.”
“Men Bögen är ej att lita på,” yttrade en undersätsig, svartmuskig
Göinge-bonde, kallad Bänka-Erker; “jag menar Beelzebub klöste ögonen ur
skallen på dig den dag du lilt honom komma ibland oss.
“Tig!” röt anföraren och höjde den halftömda ölstånkan; “knystar du,
krossar jag skallen på dig. Bögen är pålitligare än en gårdvar, och har gjort
oss större tjenster än båd’ du och ni alla tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
