Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korparne.
Gammal studenthistoria från Lund.
På hela sex veckor hade kamrerens son, som var student i Lund, ej fått
bref från hemmet och det som var värre — inga penningar. Hans värdinna
på Mårtensgatan var orolig, hans spis värd på Gråbrödersgatan var af ven
orolig, skräddaren i Käppslängäresträdet likaledes, ty alla hade att fordra;
och slutligen blef kamrerens son, som skulle betala, — också orolig.
Hvem kan föreställa sig hans fröjd, då han en vacker dag får se sin
fars ena dräng, den hederlige Mårten, komma Bredgatan fram, lugn och
välmående som vanligt. Det är klart att han skyndade till honom med ett
vänligt: “goddag gamle Mårten; luir står till hemma?”
“Aj jo bra Gu ski lof — tackar som fraugar,” sade Mårten och tog af
hatten.
“Gud ske lof för det. Kom upp Mårten, få vi språka.”
“Jaså, allt står väl till der hemma?’1 — återtog kamrerens son. “Vet
du ingenting ny tt?”
“Nyt? — naj, in te ved ja — jo ded är sannt — di tamme korparne
ä döa.”
••
“Aro korparne döda?... det var ena roliga djur. Nå, hur kom
det sig?”
“Hor ded kom se? Ja inte ved ja, men de åd väll ihjäl se på as, kan
jag formena.”
“As? Hvad kunde det vara för döda kreatur?”
“Kritter? Åaj jo, ded ble nock as då beddje (begge) vöjnshä<ta
styba.”
“Ha min fars vagnshästar stupat? Hvilken förlust!”
“Ja Gu ha de ded.”
“Men hvad gick åt dem?”
“Hvad ded va? Jo, ded konne inte bedre gau; ded va inte ungerlit
heller. Att köra sau urimligt ...”
“Hvad var det för körande?”
“Hvad ded va att köra? Jo, fast ded inte hjalp, sau körde vi liela
natten i ett körande.”
“Hvad då?”
“Hva då? Jo, vann ved ja; ded ä intet gött köra vann, tönna paii
tönna.”
“Vatten, — hvartill?” frågade kamrerens son aningsfullt och
skfdf-vande.
“Vann? Jo visst behöfde de vann, då herregauren brann ner.”
“Min Gud! har min fars gård brunnit?”
“Ja, d- d är en sag ded — rent i grong.”
“Min Gud! rent i grund, — men hur kom elden ut?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
