Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
husfrun oinskränkt rådande öfver trälinnorna och hushållsväsendet. Om
Bergtora Nials hustru heter det, att hon fäste (städslade) huskarlar, och
hennes bud aktades lika högt som hennes mans. Om Ruts hustru Unn
vittnade husfolket, att han lemnade henne full frihet att råda för den inre
hushållningen. I Grettes saga omtalas, att Vermunds hustru Torborg var
en så förståndig qvinna, att hon i sin mans frånvaro afgjorde alla
tvistig-heter och styrde häradets angelägenheter. Då den fredlöse Grette en gång
fångades af bönderna och desse genast ämnade hänga honom, emedan ingen
af dem vågade på sin gård hysa den fruktade biltoge, tog Torborg, som i
detsamma kom ridande der förbi, honom i sitt hägn, förde honom till sitt hem
och förplägade honom väl. Då Yermund kom hem, rynkade han väl
ögonbrynen, då han fann en fredlös i sitt hus, men Torborg förstod att genom
sina väl lagda ord blidka honom. “Hvi gaf du honom lifvet?” sporde
Ver-mund. “Dertill hade jag trenne skäl,” svarade hans hustru. “Det första
är, att hvar man måste anse dig för en så mycket större höfding, då din
hustru vågade göra slikt. Det andra, att hans fränka Refna väntade ej af
mig, att jag skulle låta döda honom, och slutligen är han sjelf en stor, fastän
olycklig hjelte.” Vermund tackade då sin hustru och sade henne vara en
förståndig qvinna.
Många fall af toffelvälde förekomma äfven i forntiden, ehuru
benämningen var för den tiden främmande. . Om Vigdis, Tord Godde9 hustru,
för-täljes, att hon hade mera i huset att säga sin man, och mot hans vilja
tog hon en fredlös i huset. Tord var missnöjd häröfver och ville för
penningar öfverlåta honom i blodshämnarens händer. Yigdis räddade honom
för andra gången och sände honom i säkerhet med en trogen träl, som hon
derefter gaf friheten och den penningesumma, Tord tagit för att förråda
den fredlöse. Enahanda förhållande rådde mellan Björn i Mörk och hans
hustru Valgerd. Hon hade blifvit honom gifven för penningars skull, och
samlifvet var derefter. Björn prisade sin tapperhet, men Valgerd sade
honom med den mestskoningslösa bitterhet sina tvifvel härom. Man hyser nästan
medlidande med den godsinnade, fastän något skrytsamme äkta mannen, då
han ber Kåre Sölmundsson — hvilken då genomströfvade Island för att
hämnas Nials och hans söners innebrännande och äfven besökt Mörk, — att
tala godt om hans tapperhet för Valgerd, “ty mig tror hon ju icke,” tillade
han. Kåre gjorde äfven så till hans stora belåtenhet.
En qvinnas fel, ja till och med brott, bemöttes i allmänhet med
öfver-seende, måhända derför att man ansåg henne otillräknelig. Någon gång
hände, att, till följd af de i forntiden så djupt rotade åsigterna om
slägtmed-lemmarnes solidariska ansvarighet, en man,’som hade skäl till missnöje med
sin hustru, klagade för hennes fränder. Så bjöd Torudd, full af ovilja öfver
Björn Åsbrandssons täta besök hos hans hustru Turid, till sig hennes bror
Snorre Gode, och androg för honom sin klagan. Snorre begaf sig å väg för
att dräpa Björn, men ingen omtalas hafva fält ens ett tadlande ord till
Turid. Vanligen sökte dock den förolämpade maken sjelf råda bot för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
