Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbjöd Nial derefter att gå ut, men Nial nekade, emedan han var en
gammal man och föga skickad att hämnas sina söners död. Flose uppmanade
då på det enträgnaste Bergtora att gå ut, han ville ej hafva hennes död på
sitt samvete. Af ven hon nekade med de bekanta ordeu: “Jag blef ung
gif-ven Nial. Det har jag lofvat honom, att ett skulle gå öfver oss båda.”
Derefter gingo de båda makarna till sin bädd, och anbefallande sig i Guds
händer insomnade de i sin sista sömn.
Äfven i ett annat afseende lemnade lagen qvinnan utan rättigheten
hon hade intet ord att säga öfver sitt späda barn. Fadern bestämde det till
lif eller död. Om det än sällan inträffade, att barn utsattes, egde det dock
stundom rum af allehanda orsaker, såsom då barnet var svagt, eller dess
moder misshagat sin man. Icke sällan berättas äfven, att frillobarn blefvo
efter husfruns tillskyndelse utsatta. Ofta visste dock det utsatta barnets
moder att på något sätt kringgå mannens befallning, öppet trotsa den vågade
hon ej. Då Torsten Egilsson, om hvars samlif med sin hustru Jofrid
annars allt godt förtäljes, med anledning af en olycksbådande dröm, hade
be-falt sin hustru att låta utbära det späda barn, hon under hans frånvaro
komme att föda, sände hon det till Hjardarholt, der hennes svägerska
Tor-gerd uppfostrade barnet, och det förblef der till sitt sjunde år. Torsten kom
då på besök till sin syster; han såg sin dotter och prisade den lilla möns
fägring. Torgerd förtäljde honom då förhållandet, och Torsten sade sig
vara ganska nöjd, att de — hans hustru och Torgerd — på detta sätt godt- f
gjort hans odåd. Detta barn var den af sagorna för sin vänlek så högt
prisade Helga den fagra, för hvars egande de båda skalderna Gunlög
Ormtunga och Rafn stredo och läto sina lif.
Stolt och storsinnad i alla öfriga förhållanden var qvinnan under
denna tid det äfven som moder. Kärare än hennes sons lif var hans heder
och anseende. Sjelf tålde hon ingen förolämpning, och många äro de fall,
då en moders eggelser att hämnas en skymf vållat blodiga fejder. Gerrid
gick ut i dörren, då hennes son Toraren underkastat sig att Torbjörn Digre
i hans gård ransakade efter sina förlorade hästar, och sade: “Alltför sant är
det som förmäles, att du Toraren har mera qvinno- än karlasinne, då du
skall tåla hvarje skam af Torbjörn Digre, och icke vet jag, hvi jag har en
slik son.” Toraren sprang då fram, sägande sig ej längre vilja tåla
Torbjörns förnärmelser. Följden blef Torbjörns och flera andras fall och
Tora-rens egen landsflykt.
Under den tvist, som Bergtora, Nials hustru och Hallgerd, Gunnars af
Lidarände hustru, upptogo mot hvarandra och som deras män, förenade sins
emellan med varm vänskap, hvarken förmådde nedtysta eller stäfja, följde
förolämpning på förolämpning och den ene trälens och huskarlens
dråp på den andres som vedergällning. Slutligen gaf Hallgerd Nial
och hans söner öknamn och lät qväda en nidvisa om dem. Bergtora,
underrättad härom, äfven som att Gunnar mycket vredgats och förbjudit
sitt husfolk att lära sig visan och upprepa öknamnet, uppmanade sina söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
