Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svor på, att hon skulle vidbränna potatisen åt Lars Anders, ända tills hon
fått honom åtminstone så pass vaken, att han kunde börja på att skälla.
I detsamma hon tänkte det, började hyndan, som låg framför spiseln.
att ge hals. Och Brita Stina for fram till fönstret för att se, hvad som
stod på.
Som hon hade tittat ut, skrek hon igen af alla krafter:
“Lars Anders!”
“Hvad i helsicke är det om?” sade Lars Anders och tittade upp.
“Jan Anders kommer hit,” sade Brita Stina.
Och den gången behöfde hon inte sätta någon vedklabb i sänggafveln.
Ty Lars Anders for upp ifrån sängen, som om det varit eld under honom.
“Sätt på kaffepannan,” sade han, “och tag fram flaskan, så vi kan få
oss en gök.”
Och trots sina föresatser om att vidbränna potatisen och alla andra
önskningar, hon förut haft, började Brita Stina att blåsa upp elden och
knacka af på cikoriastången, för att det skulle bli litet lif i stugan.
Jan Anders öppnade dörren och började sparka snön af stöflarna.
Hundrackan stormskälde, och det blåste kallt in genom dörrspringan.
“Goddag, Jan Anders, och välkommen,” helsade Lars Anders.
“Goddag, goddag,” helsade Brita Stina.
“Goddag, Lars Anders, och Guds fred i stugan,” helsade Jan Anders
och klef in i stugan.
Jan Anders satte sig, och hyndan kröp morrande tillbaka och lade sig
bredvid spiseln.
Till att börja med iakttogo gubbarna, som sig hör och bör, en
eftersinnande tystnad. Men till sist yttrade Lars Anders:
“Är det väg i skogen, Jan Anders?”
“Nej,” sade Jan Anders och spottade, “det är det förstås inte. Men si
patron har varit ute och kört.”
“Hocken patron?”
“Patron på herrgård’n förstås.”
“Åh necken, har han det? Hvarför har han varit ute och kört då?"
“Hur ska’ jag kunna veta det? Vet jag, hvarför han är ute och kör?
Han hade väl intet annat att göra, kan jag tänka mig.”
“Nej, han hade väl inte det.”
Jan Anders såg bort i väggen och teg en stund.
“Men si för mig var det nog bra,” sade han, “för si jag fick köra efter
ve’n, som låg bort i skogen.”
“Det var ju bra det,” sade Lars Anders.
“Det var inte så bra heller,” sade Jan Anders. “Vi har frusit i två
da’r, innan vi fick hem ’en.”
“Hvarför hade ni inte farit efter’n förut då?” sade Lars Anders.
“För det var ingen väg,” sade Jan Anders.
“Ja, men ni kunde väl skotta väg,” sade Lars Anders.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
