Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I beröring med andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå genom eld och vatten, men du har fört oss ut och
vederkvickt oss.»1
Vi vilja alltför gärna vända oss till våra medmänniskor
för att söka medlidande och upprättelse hos dem i stället
för att se upp till Jesus. I sin nåd och trofasthet tillåter
Gud ofta, att de, som vi sätta vår lit till, svika oss, på
det vi må lära, hvilken dårskap det är att förlita på
människor och sätta kött till sin arm. lyåt oss i ödmjukhet och
oegennytta fast förtrösta på Gud. Han känner de sorger,
som gå oss djupt till hjärtat, men soni vi icke kunna
uttrycka. När allting förekommer dig mörkt och
oförklarligt, så kom ihåg Kristi ord: »Hvad jag gör, vet du
icke nu, men framdeles skall du få veta det»2
Iväs Josefs och Daniels historia. Herren förhindrade
icke de människors anslag, som sökte skada dessa Herrens
tjänare, men han lät alltsammans verka till det bästa för
dem, ty under pröfningar och strider bevarade de sin tro
och hängifvenhet
Så länge vi äro i världen, möta vi besvärligheter, genom
hvilka vi blifva profvade, och det är genom att möta dessa
ting i den rätta anden, som de kristliga dygderna utvecklas.
Om Kristus bor i oss, äro vi tåliga, vänliga, öfverseende
och frimodiga midt under det, som är ägnadt att förnärma
och upphetsa. Dag efter dag och år efter år behärska vi
oss själfva och utvecklas till ädla hjältar. Detta är den
uppgift, som ligger framför oss, men den kan icke utföras
utan hjälp från Jesus, icke utan orubblig fasthet och
bestämdhet, ständig vakenhet och oaflåtlig bön. Hvar och
en har en personlig kamp att utkämpa. Icke ens Gud
kan göra vår karaktär ädel eller vårt lif nyttigt, om vi
icke blifva hans medarbetare. De, som gifva vika i striden,
gå miste om den styrka och glädje, som segern bringar.
Det är icke alls nödvändigt, att vi föra räkenskap
öfver våra pröfningar och svårigheter, vår sorg och våra
1 Ps. 66: 12. 2 Joh. 13: 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
