Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den svenska författningen uppvuxit, och något antyda
den anda, som ledt uppväxten. Jag skall nu gå att i
korta drag teckna denna författning själf, närmast i
dess första af oss kända form samt därefter visa, huru
däraf historiskt utvecklat sig den nu bestående.
Sveriges tidigaste författningsurkunder äro dess
konungabalkar, af hvilka Upplandslagens från år 1296
är den äldsta till vår tid bevarade. Sammanställes den
med det förut omnämnda stadgandet i den äldre
Västgötalagen, så kan man utan svårighet i sina
hufvuddrag rekonstruera författningen, sådan den var, innan
den katolska kyrkan och den medeltida ståndsbildningen
inträngde uti och delvis omgestaltade densamma.
Grundfaktorerna uti denna äldsta författning äro: konungen
och folket, det senare bestående af alla vapenföra
odalmän, förenade landskapsvis på sina ting. Genom eder,
dem konungen svär folket och folket konungen,
stadfästes ett rättsförhållande mellan dem. Dessa eder
upprepas vid hvarje tronskifte, men konungadömet är
ärftligt enligt viss af oss ej närmare känd ordning.
Det i ederna uttalade rättsförhållandet utgör jämte
gammal sed statsrättens materiella innehåll. Konungen
äger, såsom det heter uti Upplandslagen: »landom att
råda och rike styra, lag att styrka och frid hålla».
Detta har i äldre tid inneburit, att konungen kan
uppbåda folket till krig samt anför, om han så vill, hären;
vidare att han jämte folket sörjer för den inre friden;
slutligen att han äger uppbära de lagfästa skatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
