Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själf. Understödda af de historiska händelserna införa
de sålunda valriket. »Nu är till konungariket i
Sverige konung väljandes och ej ärfvandes, om de konung
mist hafva» — heter det med eftertryck i Landslagens
stadgande om konungaval (Kon. B. IV). Valriket är
här liksom öfver allt, där det förekommit, utom uti
det romerska kejsardömet och dess andlige efterföljare
påfvedömet, en produkt af en aristokratisk utveckling[1].
Det är en missuppfattning af den germanska statens
utveckling att föreställa sig, såsom flere forskare och
senast Brunner[2] gjort, att det gamla konungadömet
varit valrike eller en egendomlig blandning af val- och
arfrike. Denna statsform påträffas endast uti ett
samhälle med starkt utvecklad aristokrati. Så äfven här.
Men ehuru i och för sig en ofantlig omgestaltning
från det gamla demokratiska arfkonungadömet,
förändrar dock icke valprincipens införande i författningen
dennas grundlag. Fastmer framträder nu ännu
starkare dess karakter af fördrag, i det att hvarje konung
för sin del utom och jämte den i lagen faställda eden
afgifver en s. k. handfästning.
Helt annorlunda förhåller det sig med den andra
aristokratiska nyheten — rådet. Rådet omtalas väl i
landskapslagarne, men ej såsom en fast institution. Först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
