Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem är icke lika klart som i fordom tid och statsmaktens
uppgifter andra och flera.
Af Gustaf Wasas söner och närmaste efterträdare
upprätthåller blott den yngste, Carl IX (1599—1611),
med klar insikt sin store faders verk. Han korsar
planerna på en ny union — med Polen — och ett
nytt rådsvälde samt tryggar därigenom såväl
reformationen som den nya konungamakten. Det blef sonen
Gustaf II Adolf (1611—1632), förbehållet att fullborda
Sveriges nydaning på den nylagda grunden. Af denne
märkvärdige monark, lika stor i fredens som i krigets
värf, ordnas förvaltningen på ett sätt, som i hufvudsak
alltjämt består[1]. Härväsendet ombildas och
rättsskipningen organiseras på nytt, hvarvid den gamla seden
att gå till kungs fick en tiden motsvarande ordning[2].
Äfven riksregeringen erhöll nya fasta former. Rådet
blef ett verkligt styrelseorgan dels såsom råd dels
såsom regering, i det att fem af dess medlemmar blefvo
styresmän för hvar sin gren af riksstyrelsen (drots,
marsk, amiral, kansler och riksskattmästare). Slutligen
gafs nu åt riksdagen, »Ständerna», såsom den kallas,
såväl fasta former som nya uppgifter[3].
Den af adel, präster, borgare och bönder
sammansatta svenska representationen är framför allt märkvärdig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
