Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Genom envälde och ständervälde, åter till
konstitutionalism (1680—1809).
Wasakonungarnes tid men framför allt Gustaf II
Adolfs är för författningen på en gång en återställelse
och en utveckling på den urgamla grunden till
motsvarighet mot den nya tidens kraf. Men nämnda tid
är tillika lugnet mellan stormarne, ty knappt en
mansålder efter den store konungens död bryter det åter
löst och den mödosamt återvunna jämvikten mellan de
båda makthafvarne, Konung och Ständer, aflöses af
våldsamma kastningar än åt den ena sidan, än åt den
andra. De sociala förhållandena voro äfven nu den
drifvande kraften, understödda visserligen af olika yttre
och inre omständigheter.
Adeln, som med den nyare tidens inbrott
förlorat sin politiska öfvermakt, bibehöll sin sociala
ställning oförkränkt och utvecklade den i det följande än
mer. Genom reformationen erhöll den nya stora
rikedomar, enär Gustaf Wasa lät hvar och en återbörda
de gods, som han eller hans förfäder skänkt kyrkan,
därmed köpande sig ett välbehöfligt stöd för den stora
reformens genomförande. Härtill lades senare nya
förvärf, i det att kronan, därtill tvungen af
penningbehof under de långa krigen, till adeln försålde en
mängd kronogods och jämväl skatterättigheter. Ofta
bortskänktes äfven gods och räntor utan vederlag; så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:52:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fpsvforf/0036.html
