Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enväldet, som, bortsedt från Turkiet, numer
blott existerar uti Ryssland, kännetecknas däraf, att
monarken ensam bestämmer statsviljan såväl formelt
som reelt. Han kan öfverlåta sin makt helt eller
delvis på andra, men han återtager den, när han vill.
Ingen delar rättsligen densamma med honom. En
folkrepresentation förekommer sålunda icke, eller om
en sådan tillstädjes, så är den af lokal natur
(landtständer o. likn.) och har på sin höjd petitionsrätt.
Enväldet har historiskt uppträdt i två varianter, som
man skulle kunna kalla »det personliga» och »det
lagenliga».[1] I det förra är furstens vilja i hvarje
moment lag, alltså icke bunden af tidigare stadfäst sådan;
i det senare handlar han icke emot gifven lag, så
länge denna består och ej formelt upphäfts samt
ersatts med ny. Det förra är en Ludvig XIV:s och de
ryske zarernas envälde; det senare är Karl XII:s och
Fredrik II:s af Preussen. Om det ena eller det andra
är rådande, kan bero på furstens personliga läggning,
men mest likväl på folkets kulturståndpunkt. Hos ett
högre stående folk kan ett personligt envälde bestå
blott tillfälligt och öfvergående. För öfrigt förvandlas
det alltid med växande kultur till ett lagenligt sådant,
men enväldet står då på väg att gå utöfver sig själft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
