Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vanligen återföres uppkomsten af de båda stora
partierna, Tories och Whigs, till författningsstriden
under Karl I, då demokrater och puritaner kämpade
för folkmakten emot konungens anhängare, vännerna
af enväldet och katolicismen, och senare till motsatsen
mellan de nya konungahusen, Oraniens och det
hannoveranska, samt de fördrifna Stuartarne. Så riktigt
detta historiskt sedt är, så förslår det dock ingalunda
till förklaringen af det engelska partiväsendet särskildt
ur konstitutionell synpunkt. Ty visserligen väcktes
detsamma till lif af de nämnda historiska
tilldragelserna, men det är icke de, som gifvit det dess plats
uti författningen eller ens tryggat dess fortvaro. Icke
heller hafva sociala och ekonomiska intressen härvid
spelat en afgörande roll, ehuru äfven sådana för en
tid varit därmed förknippade. Från midten af
1700-talet bildade kapitalets män, industriidkare och
handlande, såsom Whigs en motsats till de vanligen
toryistiska stora godsägarne. Men äfven denna
partigruppering var öfvergående liksom den dynastiska och
religiösa. Hvad som däremot under allt detta bestod
och ständigt växte i fasthet, var motsatsen mellan
regeringsparti och opposition. Och anledningen
därtill var, att författningen med nödvändighet kräfde
det förra, hvaraf sedan som en naturlig reaktion
uppstod den senare. Att författningen åter behöfde en
regeringsmajoritet i underhuset, berodde på dettas
redan nu stora makt. Inga skatter kunde utkräfvas utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
