Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydligt närmare för femtio år sedan, än vi nu äro.
De partier, som då funnos, konservativa och liberala,
hade otvifvelaktigt kunnat utveckla sig till politiska
regeringspartier; och vid den tiden förde ännu
regeringen kommandot på det svenska statsskeppet. Allt
detta har sedan dess ändrat sig, men icke i riktning
till utan från kabinettsparlamentarismens regim. Ju
mer vi fortskridit i demokratisk anda, dess mer ha vi
aflägsnat oss från denna regim. Den art af folkvälde,
som den dualistiska parlamentarismen innebär, gör
riksdagen allt mer själfrådig. Det är ingen
sannolikhet för, att den någonsin vill afstå denna själfrådighet
till en ministär för att, som det sagts en gång, rösta
på kommando. Den svenska riksdagens alla
traditioner och vanor svära ej mindre än författningens
byggnad emot en sådan ordning. De, som förklara, att
vi utveckla oss mot kabinettsparlamentarism, veta icke
hvad de säga.
Men om sålunda denna väg är stängd, hvarthän
gå vi? Ty stilla kunna vi ej stå, sedan skutan en
gång råkat i drift. Att utan vidare återvända till
utgångspunkten är väl icke möjligt, men å andra sidan
manar allt att icke öfvergifva den kurs, som år 1809
utstakades. Man kan sålunda tänka sig, att statsrådet
fullständigt öfvertoge den roll, som författningen
tilldelat konungamakten. Därtill behöfves å monarkens
sida intet annat än ett tyst medgifvande. Svårigheten
är att gent emot riksdagen tillförsäkra statsrådet den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
