Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan väg, på hvilken de enskilda intressena
söka bemäktiga sig landets styrelse, är som nämdt det
imperativa mandatet. Det imperativa mandatet
behärskade de gamla ständerförsamlingarna, hvilkas förnämsta
uppgift var att inför monarken frambära ståndens
klagomål och önskningar. När åter representationen fick
del i makten och blef ett regerande organ, fastslogs
som den första punkten i dess rätt, att den skulle
företräda hela folket och landet, ej delar däraf, och
att dess medlemmar ej finge bindas af några
föreskrifter. Det håller på att ske ett återfall till den äldre
uppfattningen, i den mån massorna få del i
representationen. Representanterna skola taga order af sina
väljare och få ej afvika från programmet — så lyder
nu lösen litet hvarstädes inom alla länders folkpartier.
Det är samma tankegång och samma sträfvan som i
äldre tid, att representanter och representation skola
framför allt tolka och främja sina väljares intressen.
De nu antydda farorna för det moderna
folkstyret komma utifrån och bestå egentligen däruti, att
samhället söker eröfra och behärska representationen.
En annan ligger uti den senares egen sträfvan att i
sin ordning underlägga sig den verkställande makten
och blifva regerande riksdag. Denna fara är af
annat slag än den förra, men sällar sig gerna samman
med den. I alla händelser utsätter den landet för att
regeras utan ansvar för någon enskild och därigenom
att regeras illa. Ty en styrelse af ett så talrikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
