Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
FRÄN OGDEN TILL SAN FRANCISCO. t
nernas land varit hänvisade till whisky, en visserligen mycket
förträfflig dryck, när den är god, men mycket dålig, då den är
dålig, och det är den, som man köper på jernvägen.
Från Sacramento gå flera vägar till San Francisco, både
med jern banor och ångbåtar, och resan kan förkortas ett par
timmar genom att välja en annan väg än den, som det ordinarie
Pacific-tåget tar, "Western Pacific", som detta lilla stycke
Pacific-bana kallas, till hvilken nu emellertid vår biljett gäller. Vid
middagstiden höllo vi i Sacramento; öfver ett fruktbart, slätt,
väl odladt land går det med temligen liten omvexling tills inemot
kl. 5. Då stannar tåget vid ett färjställe. Alla stiga ut, strid
på perrongen om sitt bagage med en svärm af hotell-runnare,
kapitulation på nåd och onåd åt den, som säger sig vara
från det hotell, för hvilket man har bestämt sig, och så ombord
på den stora ångfärjan. Den skall föra oss öfver en liten
hafsbugt, på hvars andra sida San Francisco ligger vid hafvet.
Stilla hafvet sänder oss sin helsning, en herrlig, frisk
sjövind, nästan kall i motsats till värmen inne i landet. Det
är den starka sjöbrisen, som blåser nästan hela dagen och
medför in i sommarhettan en svalka, som är en af de många
egendomligheterna i San Franciscos klimat. Det bär utaf öfver
vattnet, efter en half timmes seglats se vi det herrliga inloppet,
det blåa hafvet, de bruna klipporna: "den gyllene porten". Och
midt framför oss på bruna klippor ligger pittoreskt och vackert
bakom en rad af fartyg San Francisco. Den hvitaktiga dimma,
med hvilken Stilla hafvet synes beslöja kustens klippor, hänger
öfver dem och öfver staden, den rullar långsamt och mjukt än
upp och än ned, än in i bergens skrymslen och än ut igen, liksom
om en gäckande, féartad makt vore betänkt på, huruvida
den ej skulle för oss nedrulla ett förhänge och undandraga oss
åsynen af den långa resans mål, den gyllene staden vid
"Sol-nedgångs-hafvets" stränder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
