Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - I. Björnskytten Walther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walther i As-backen, då han just fick se honom
själv i något stök vid sidan om bron.
»Vad gör du ’där?» frågade han ovanpå
hälsningen.
»Hå, jag sätter bara ut slagjärnet», svarade
björnskytten. På sydligare mål var detta
rävsax.
»Vad tänker du fånga då?»
»Jo, hon kommer strax på rappet.»
»Vilken hon?*
»Käringspöket här, som har gått här och skällt
ner mig. Jag ser ingen annan råd för att freda
mig.»
»Men inte går en sådan i slagjärn heller?»
»Nej, inte just hon, men hunden hennes. Si
hundarna bruka nog alltid fara och nosa vid
brosidorna.»
»Ja, det var hunden, men inte käringen?»
»Vänta, så få vi väl se, om inte allt går efter
min uträkning. Kom hit på sidan, så gå vi
bakom storstenen här, tills spöket hennes kommer.»
Undrande vad meningen kunde vara följde
den frågvise besökaren med. Käringen var inte
långt borta. Ortens värsta skvallerharpa,
grannars fridstörerska, baktalets frambärerska, äkta
makars trätofrö och de hederliges arga
beljuger-ska nalkades hän mot bron med hunden. Han
kom mycket riktigt och nosade kring järnet i
glad omisstänksamhet, för att efter beräkning
fastna med ena benparet mellan skänklarne. Så
blev det gnäll och göande. Ägarinnan skulle dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
