Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - V. Serafime
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Serafimc under största ängslan som ur en dröm.
Hon hade dröjt för länge, här hade varit så
trevligt, så trevligt, att hon alldeles glömt bort
mamma och hennes bannor. Och nästan
halvgråtande störtade hon i väg, följd ett stycke av Janne
in på sin hemliga väg till stället.
»Nå, vad säger du nu, Paul?» sporde den
gamla, när det unga paret gått.
»Jag säger bara, att det hörs vara synd om
den där flickan.»
»D’är just vad jag också tror.»
Ovanpå allt tog jägarn den gamla och den
unga till vittnen på Serafimes lilla förbindelse
och fick dem äntligen att rita ned sina namn,
ehuru bägge förklarade sig »ohågade» att skriva.
»Det blåser många väder här i världen»,
anmärkte skytten till slut och tillade illparigt för
sig själv: »D’är allt flera än Efraim Pettersson,
som neka för sina löften. Nu ska vi ändå se, om
inte han blir karl att hålla sitt.»
Och så fortsatte han högt:
»Jaha, det är sant... Jag har i alla fall
ett ärende ner till patron eran nu i morgon.»
»Vad ska du till honom för, Paul?»
undrade den gamla.
»Bara en liten hälsning uppifrån en
fjällsocken», svarade jägaren undvikande och fortsatte
åter i sina tankar:
»Då får en se, om en töcken där hedersman
minnes sina oreverserade skulder på god tro, när
fordringsägaren har lagt näsan i vädret.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
