Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XIII. »Belsazars gästabud»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 141 —
fått pistolen. Karlsson hade mött denne på väg till
kontoret och på begäran sålt honom sin pistol, som
han brukat ha på sig å de osäkra vägarna.
Mycket riktigt hade även han sett karlen stoppa ned
vapnet i högra rockfickan. Sedan hade den
misstänksamme Karlsson ställt sig på lur och åsett,
då pistolköparen riktade detta vapen mot patron
Törnqvist inne på kontoret. Detta hade den
kne-pige Karlsson lyckligtvis kunnat iakttaga genom
fönstret.
Men då detta sammanhang omsider, med
stort besvär för rättens ordförande, var
utplockat ur karlns virriga sladder, kom strax det
vidrigaste bakslag över vittnesmålen. »Rövarens»
bevisliga dräkt vid »dådets» utförande framlades
för rätten, synades noga och befanns sakna allt
vad fickor heter. Tillfrågad om sin uträkning
härmed, svarade björnskytten, att falska vittnen
brukade flinta ihop sina historier efter en och
samma gamla och utslitna trall, enär
tankeförmåga saknades att hitta på något nytt. I sådana fall
som detta såg dylikt folk alltid något farligt i
fickorna. Och därför hade han själv alldeles
lagt bort att ha fickor, då han ofta måste
hemsöka skojare i utsökningsmål och tala med dem
i enrum. — Rättens ordförande lyssnade med
stort intresse till den kloke mannens enkla
förklaring och denna mottogs med ett förstående
glädjesorl av allmänheten.
Än värre blev bakslaget över vittnet Karlssons
märkliga berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
