Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikt folk, åtminstone penningar ntprässa, om icke värre.
Dock hade jag icke lyckats livarken att henne se
eller träffa.
Började nu rykten höras om lmra ryssar hitåt
marcherade, och huru de allehanda ofog bedrefvö, och
sade man att de denna gangen ernade sig till
Hattan-pää, emedan de hört att Löfvingen skulle husera ditåt,
som väl var en blandning med mig. Så ville jag icke
lerana allt vind för våg, utan höll jag mig så mycket
möjligt var i nejderna ditåt. Hade jag nu gömt mig
i skogen icke långt derifrån, då jag såg rök uppstiga
och, skyndande ditåt, märkte att den kom från
Hattan-pää gården. I detsamma seende min älskade
Margaretha, som flydde undan en kosack, den der redan
utsträckte armen efter henne, betog jag honom med
några hugg lusten till detta fagra rofvct. Hade hon dock
redan af lorskräckelsen afsvimmat, hvarpå jag tog
henne på mina armar och bar henne bort genom
skogen, vågande icke ens att sladna för att söka
veder-qvicka henne. Vaknade hon ock snart af sig sjelf och
stirrade mycket förskräckt på mig, icke vetande hvad
som föregick. Men hastigt, rodnande och ljnfveligen
blvgselfull, bjöd hon till alt göra sig lös och gaf sig
ock ingen ro, innan hon på egna fotter kom. Måste jag
så ställa henne ned, påskyndandes vår gång, emedan
de andre kosackerne, när de sin döda kamrat hittade,
väl skulle förfölja den, som slagit honom, för att hämnas.
Tyste gingo vi sedan med hvarandra, endast
hastande framåt, till dess vi kommit till ett öde hera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
