Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— God dag, doktorn, ropade hon.
Ester nickade också åt honom.
— Nej, se så vackert! sade Stefan.
— Ja, inte sant? svarade Annie. Hon såg snabbt
från den ena till den andra, så vände hon ryggen åt
dem och började sätta upp gardinstången.
Doktorn närmade sig Ester.
— Det var snällt av er att komma hit, sade han,
oavbrutet betraktande henne.
Hon rodnade lätt.
— Det var roligt doktorn tycker om gardinerna,
sade hon endast.
En flik av det blå låg ännu över hennes axlar.
Stefan rörde lätt vid det.
— Jag har slutat, ropade i detsamma Annie. Hon
kom ned till dem.
— Lyft bort stegen, kommenderade hon doktorn.
Beundra nu effekten!
— Rummet har ju blivit ett helt armat, sade
Stefan lågt.
Han hade samma känsla som föregående gång
Ester varit hos honom. Det var hon, som gav honom
denna förnimmelse av att hela rummet var förvandlat.
Hon behövde bara sätta sin fot in i det, för att han
skulle veta, att detta rum, som eftc# hans mors död
tyckts honom kalt och ogästvänligt, med ens åter fått
en fläkt av hem över sig.
— Jag måste gå nu, sade Ester. Plikten väntar.
Hon log och räckte doktorn handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
