Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle landtvärnsmannens berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Dalregementet», hörde vi honom lifligt upprepa. Han
hade kanske hört dalamännen omtalas någon gång.
Hans lille son, Oskar, var äfven med vid detta tillfälle.
Konungen lät utdela till oss sex skilling pr man.
Det var en kall höstdag i oktober 1814. Från björkarne
flög det sista löfvet; rönndrufvorna glödde, fast en och annan
snöflinga dansade. Det var 4:de böndagen. Då anlände vi åter
till Tuna hed igen, efter att hafva varit borta två somrar och
en vinter.
En glädjens och tacksamhetens tår föll ned från våra
väderbitna kinder, då vi fingo aflemna våra vapen och derpå
återvända hvar och en till sitt hem bland Dalarnes berg.
»Må Gud bevara konung och fädernesland!»
Så slöt gubben sin enkla berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
