Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den konstitutionella idéns utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den konstitutionella idéns framsteg.
Vid Nikolai II:s tronbestigning ställdes de största
förhoppningar på den unge tsaren. Talrika adresser
riktades till honom. Den djärfvaste, adressen från
Twer, framhöll att lag borde iakttagas af
ämbetsmännen, att regeringens ämbetsmän måtte respektera
de lokala själfstyrelseorganens anspråkslösa rättigheter
och att dessas kompetens med afseende å dem rörande
angelägenheter måtte utvidgas. Men Pobedonostseffs
maxim, att så länge som möjligt bevara autokratin
och ortodoxin, segrade nu såsom förr. Den 29 januari
1895[1] mottogs i Vinterpalatset ett stort antal
deputationer från semstvos (landsting) och
adelsförsamlingar, och tsaren riktade till dem ett tal af följande
innehåll:
Jag är lycklig att se här församlade
representanter af alla klasser, hvilka kommit för att uttrycka
känslor af trohet. Men jag är underkunnig om att
i en del semstvo-församlingar personer, lockade af
meningslösa drömmar, nyss hafva höjt sin röst för att
yrka på att representanter för semstvos skulle
deltaga i arbetet för den inre styrelsen. Må man veta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
