- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
23

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 23 -r

ärevördige gubben ömt smekte det guldlockiga
hufvudet, som hvilade vid hans bröst. Mina samvetskval
blefvo nästan outhärdliga.

Jag lade bort hennes porträtt och tog fram Hannas
— min utvalda. Hon tycktes småle emot mig med
ett uttryck af hjärtlös triumf. En känsla af verklig
afsmak för Hanna började uppstiga inom mig.

Jag försökte motarbeta denna känsla och sade till
mig själf, att det var en fördom. Men ju mera jag
resonerade, desto starkare blef den, och jag kunde
förutse, att den så småningom skulle öfvergå från
afsmak till afsky, från afsky till hat. Och detta var den
kvinna, som jag utsett till Josiahs följeslagerska genom
lifvet!

Under flera veckor plågades jag af en ständig
tärande oro. Jag vågade knappast öppna mina bref af
fruktan att något skulle vara från Josiali, och för hvar
gång det knackade på dörren, rusade jag upp och såg
mig om efter ett gömställe. Hvarje gång mitt öga
råkade falla på rubriken: Huslig tragedi, började
kallsvetten pärla på min panna. Jag väntade att få se,
att Josiah och Hanna mördat hvarandra och att de
dött med en förbannelse öfver mig på sina läppar.

Men då tiden led utan att jag hörde något från dem,
började mina farhagor aftaga, och jag återvann så
småningom förtroendet till mitt eget omdöme.
Kanhända jag hade gjort en riktigt god gärning mot Josiah
och Hanna ocli förvärfvat mig deras eviga
tacksamhet. Tre år förflöto i frid, och jag hade börjat glömma
bort, att en sådan person som Hackett fanns till.

Men då kom han tillbaka. När jag en afton
återvände hem från mitt kontor, satt han och väntade på
mig i tamburen. Så snart jag fick se honom, förstod jag,
att mina värsta farhågor blifvit besannade. Jag bad
honom följa mig upp på mitt arbetsrum. Det gjorde
han och satte sig på samma stol som för tre år sedan.
Han hade undergått en stor förvandling och såg gam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free