Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 41 -r
riktigt rättvist. Jag kade också ett par hundhistorier,
som jag gärna ville berätta.
För flera är sedan hade jag känt en foxterrier. Han
bodde i samma hus som jag, men tycktes inte tillhöra
någon särskildt. Han hade öfvergifvit sin ägare
(om han någonsin tillåtit sig att ha en sådan, hvilket
förefaller mycket otroligt i betraktande af hans
ovanligt själfständiga karaktär) och lefde nu helt och hållet
för sig själf. Förstugan hade han annekterat till sitt
sofrum, och sina måltider intog han tillsammans
med de öfriga hyresgästerna — när dessa hade något
att äta.
Klockan fem tog han sig en liten morgonrisp
tillsammans med unge Hollis, en elev vid Tekniska
skolan, som måste stiga upp half fem och koka sitt kaffe
själf för att vara vid sitt arbete klockan sex. Klockan
half nio frukosterade han på ett mera ordentligt sätt
tillsammans med herr Blair, som bodde i första
våningen, och ibland hände det, att han fick en liten
smakbit hos Jack Gadbut, som steg sent upp och
frukosterade vid elfvatiden.
Från den stunden till framemot fem, då jag
vanligen drack en kopp té, försvann lian regelbundet.
Hvart han begaf sig och hvad han tog sig till under
dessa timmar visste ingen. Gadbut svor på, att han
sett honom komma ut från en bankirs kontor vid
Threadneedle Street, och huru otroligt detta påstående
än till en början föreföll, fick det dock en prägel af
sannolikhet, då vi erinrade oss hundens onaturliga
förtjusning för kopparmynt.
Detta begär efter rikedom var högst
anmärkningsvärdt. Hunden var gammal och hade en liflig känsla
af sin egen värdighet, men då han fick löfte om en
slant, kunde han springa rundt efter sin egen svans,
tills han icke längre visste hvarken fram eller bak.
Han brukade lära sig konster och om rnornarna
gå från rum till rum för att utföra dem. När han
slutat sitt program, satte han sig på bakbenen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
