Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 44 -r
»Kors för tusan», utbrast ban, »jag har gifvit det
där lilla odjuret en half sovereign — pst, Tiny!»
Men Tiny drog sig endast längre tillbaka under
soffan, och inga lockande rop kunde förmå honom
att röra sig ur fläcken. Då togo vi vår tillflykt till
ett mera kraftigt medel och drogo fram honom vid
nackskinnet.
Han stretade emot allt hvad han orkade och
morrade ilsket, men slutligen kom han fram, hållande
Hollis’ guldslant fast mellan tänderna. Till en
början sökte vi resonera med honom och vädjade till
hans bättre känslor, sedan erbjödo vi honom sex pence
i utbyte, men han såg förolämpad ut och betraktade
tydligen detta förslag som liktydigt med att bli kallad
för en narr. Vi sträckte oss nu till en shilling — två
shilling, men det föreföll endast som skulle lian varit
uttråkad af vår envishet.
»Jag tror allt, att du kan ta farväl af den där
guldslanten, Hollis», sade Gadbut skrattande, och alla
tyckte vi, att det hela var ett godt skämt — utom unge
Hollis förstås. Han var däremot mycket förargad
och gjorde ett försök att rycka slanten ur munnen
på hunden.
Men trogen sin princip att aldrig skiljas från en
slant, om det ’fanns någon utsikt att kunna behålla
den, höll Tiny fast slanten med förtviflans mod, och
när han kände, att hans lilla vinst långsamt men säkert
togs ifrån honom, gjorde han ett sista förtvifladt
försök och sväljde slanten. Men den fastnade i halsen
på honom och han började kippa efter andan.
Då blefvo vi allvarligt oroliga för hunden. Han
var en lustig kurre, och vi ville icke, att något ondt
skulle hända honom. Hollis rusade in i sitt rum efter
en lång sax, och vi andra höllo fast den lilla snålvargen,
medan Hollis försökte befria honom från orsaken
till hans lidanden.
Men stackars Tiny förstod icke våra goda afsikter.
Han trodde alltjämt, att vi ville beröfva honom hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
