Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 48 -r
jag nu är väntad af en person, som har någonting att
säga mig.
Jag vänder mig om för att fly; en omnibus passerar
i detsamma förbi, och jag försöker hinna fatt den, men
hästarna förvandlas till skeletter och springa ifrån mig,
mina fötter kännas tunga som bly, och den där
varelsen, som jag har i sällskap men som jag inte kan se,
tar mig i armen och släpar mig tillbaka.
Med våld föres jag in i huset, och då dörren slår
igen efter mig, ger det ett hemskt eko i de obebodda
rummen. Jag känner igen allting mycket väl; här har
jag skrattat och gråtit för länge, länge sedan. Ingenting
är förändradt, stolarna stå kvar på sina platser, tomma
och obegagnade, min mors stickning ligger framför
den kallnade härden, dit den släpades af en lekfull
kattunge någon gång på sextiotalet.
Jag går upp på mitt eget lilla vindsrum. Min säng
står i ena hörnet, och mina byggbitar ligga kastade
omkring på golfvet (jag var alltid ett mycket slarfvigt
barn). En gammal man träder in i rummet — en
gammal skrynklig, krokig man — och håller en lampa öfver
sitt hufvud, och då jag betraktar honom närmare,
igenkänner jag mitt eget ansikte. En annan man träder
in, och det är likaledes jag själf. Och så kommer den
ena efter den andra, ända tills hela rummet äfvensom
trappan bakom och hela det tysta huset är alldeles
fullpackadt af ansikten. Några ansikten äro unga, och
somliga äro vackra och småle emot mig, men andra
åter äro vederstyggliga och möta min blick med ett
hånleende. Och hvartenda ansikte är mitt eget, men
det finns icke två bland hela denna samling, som äro
hvarandra lika.
Jag vet inte, hvarför åsynen af mig själf skall
förskräcka mig så, men jag skyndar ut ur huset som jagad
af furier, och ansiktena följa efter mig. Jag springer
fortare och fortare men vet dock, att jag aldrig skall
lyckas komma ifrån dem.
k
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
