- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
50

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 50 -r

Gång på gång kastar hon cn blick mot dörren och
lyssnar, men vänder sig sedan åter till fönstret. Och
jag lägger märke till, att för hvar gång hon vänder sig
mot dörren, försvinner det onda uttrycket i hennes
ansikte, men för hvar gång hon vänder sig mot fönstret
blir det mera utprägladt.

Plötsligt störtar hon upp; i hennes ansikte läses ett
uttryck af fasa, som skrämmer mig i drömmen, och jag
ser stora svettdroppar pärla på hennes panna. Så
småningom börjar hennes ansikte undergå en förvandling,
och jag ser åter samma onda varelse som jag såg den
första kvällen. Hon kastar öfver sig en gammal kappa
och smyger sig ut. Jag hör hennes fotsteg i trappan —
de bli allt svagare. Jag hör porten öppnas, och bullret
från gatan tränger in i huset och dränker ljudet af
hennes steg.

I min dröm förflyter tiden hastigt. Den ena
bilden drager förbi efter den andra, men allt är obestämdt
och liksom inhöljdt i en dimma, tills de obestämda
konturerna slutligen forma sig till en lång, öde gata.
Ljusskenet från lyktorna bilda glittrande cirklar på den våta
stenläggningen. En varelse, som är klädd i trasor,
slinker förbi mig, i det hon håller sig tätt intill väggen.
Hon vänder ryggen åt mig, och jag kan inte se hennes
ansikte. En annan figur glider fram ur skuggan. Jag
blickar in i dess ansikte och ser, att det är samma
ansikte, till hvilket kvinnan blickat upp med sådan
dyrkan och hänförelse vid den tidpunkt, då min dröm
nyss hade börjat. Men ungdomen och renheten ha
försvunnit ur detsamma; det är nu gammalt och lika
styggt som kvinnans var, då jag såg henne sist. Den
trasiga varelsen går långsamt vidare, och den andra
figuren följer efter henne och upphinner henne
slutligen. Båda stanna och växla ett par ord. Det är mörkt
på gatan, och kvinnan håller fortfarande sitt ansikte
vändt åt sidan. De gå tillsammans under tystnad,
tills de komma till en klart lysande lykta, som hänger
utanför en restaurang. Då vänder kvinnan sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free