Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— S4 —
nu nödvändigt måste göra det?» (Hon kvittrade
naturligtvis, men jag är öfvertygad om att jag återgifvit
hennes mening i trogen öfversättning.)
Efter en stund vaknade trastungarna och började
pipa, och då blef trastmamma först riktigt förargad.
»Kan du inte säga åt honom?» sade hon i harmsen
ton till sin mam. »Hur tror du, att barnen skola kunna
sofva, när den där rysliga fågeln håller på med sitt
knarrande hela natten? Vi kunde lika gärna bo i en såg.»
Sålunda uppmanad stack trastpappa näbben
utanför boet och ropade nervöst och nästan urskuldande:
»Hör nu ni därborta, jag skulle undra, om ni hade
någonting emot att vara tyst en stund? Min hustru
säger, att hon inte kan få barnen att sofva. Det är
verkligen för illa; ja, vet ni, det är det verkligen.»
»Försök ni att hålla er hustru lugn», svarade
korn-knarren buttert, »det är allt hvad ni kan orka med.»
Och så fortsatte han igen, värre än någonsin.
Nu blandade sig äfven en koltrastmamma, som
bodde ett litet stycke längre bort, i samtalet.
»Det tjänar ingenting till att försöka tala honom
till rätta, han behöfver ett ordentligt kok stryk, och om
jag vore hane, så skulle jag minsann ge honom det.»
(Detta yttrades i en ton af det djupaste förakt och
tycktes hänsyfta på något föregående samtal.)
»Ni har alldeles rätt, min fru», svarade fru trast.
»Det är just hvad jag också säger till min man, men
(och här höjde hon rösten, så att hvarenda fru i hela
planteringen skulle kunna höra henne) han skulle
minsann inte vilja röra ett finger, nej, inte om också barnen
dogo af brist på sömn midt för hans ögon.»
»Ack, han är visst inte clen ende», svarade fru
koltrast, »de äro sig lika allesammans. Men», fortfor
hon med en röst, som uttryckte mera-sorg än vrede,
»de rå väl inte för det, kan jag tro, stackars varelser.
Om man inte af naturen fått det rätta sinnelaget, så
kan man ju ingenting göra.»
Jag ansträngde mig nu till det yttersta för att upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
