- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
89

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 89 -r

»Ni skulle väl inte kunna låna mig litet eld?» sade lian.
Rösten ljöd ovanlig för att komma från en sådan varelse.

Jag strök eld på en tändsticka ocli räckte den till
honom, skyddad af min hand. Men då skenet föll på
hans ansikte, ryggade jag tillbaka och släppte
tändstickan.

»Harry!»

Han svarade med ett kort, hest skratt.

»Jag visste inte att det var du, annars skulle jag inte
ha vändt mig till dig», sade ban.

»Hur har det kunnat gå så, gamle gosse ?»
frågade jag, i det jag lade min hand på hans axel. Men
hans röck var obehagligt flottig, och jag drog tillbaka
handen så hastigt jag kunde och försökte att i smyg
torka af den på min näsduk.

»Åh, det är en lång historia», svarade han likgiltigt,
»och alldeles för vanlig att spilla några ord på. Somliga
stiga, andra sjunka. Du har kommit dig upp i världen,
hör jag.»

»Ja, det skall väl kallas så, förmodar jag. Jag har
klättrat uppför några pinnar på en hal stege ocli
anstränger mig nu för att kunna hålla mig kvar. Men
det är om dig jag vill tala. Kan jag göra
någonting för dig?»

I detta ögonblick gingo vi förbi en lykta. Han böjde
tillbaka hufvudet, så att ljuset föll med obarmhärtig
klarhet på hans ansikte.

»Ser jag ut som en person, som du skulle kunna
göra något för?» frågade ban.

Vi promenerade vidare under tystnad, och jag
grubblade öfver, huru jag skulle kunna finna ord, som kunde
röra honom.

»Du behöfver inte oroa dig för mig», sade lian efter
en stund, »jag har det ganska bra. I den värld, i hvilken
jag lefver, tar man lifvet lätt. Vi ha inte längre några
illusioner.»

»Men hvarför gaf du tappt som en feg stackare?
utbrast jag harmset. »Du hade ju talang. Om du blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free