- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
91

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 91 -r

vida konsten verkligen är värd alla de lidanden, som
människorna få utstå för hennes skull, om lion och vi
verkligen blifva bättre af all den afund, allt det hat och
hån, som väckas till lif genom henne.

Jephson anlände klockan nio med färjan. Vi
underrättades om hans ankomst därigenom att våra
hufvuden med väldig fart tornade mot salongens väggar.

Det var alltid någon, som fick en kula i hufvudet
vid färjans ankomst. Denna var tung och
svårmanö-vrerad, och färjpojken var icke någon god styrman. Han
erkände detta öppet, hvilket var mycket hedrande för
honom. Men lian gjorde icke något försök att bättra
sig, och det var mycket illa. Han hade för vana att
sätta kurs rakt på det mål, dit han ämnade sig, och sedan
ro af alla krafter utan att se sig om, ända tills
någonting plöstligt hejdade hans framfart. Ibland var det
stranden, ibland en annan färja, ibland en ångbåt, men
sex gånger af de tolf var det vårt flytande hem. Att
han aldrig lyckades krossa vår båt talar godt för den,
som byggde den.

En dag kom färjan rusande på oss med ett
förfärligt brak. Amanda gick just genom korridoren, och
för henne blef resultatet af denna sammanstötning,
att hon först fick en stöt på högra och sedan ett slag
på vänstra sidan af hufvudet.

Visserligen var hon van att betrakta en stöt såsom
ett nödvändigt ondt och såsom ett sätt för gossen att
förkunna sin ankomst, men denna dubbelstöt förargade
henne, och hon begaf sig upp på däck för att hålla räfst
med den.

»Tror ni kanske, att ni är en torped?» skrek hon,
i det hon återställde jämnvikten i deras mellanhavande
genom att gifva honom en örfil, först på högra kinden
och sedan på den vänstra. »Hvad gör ni egentligen här?
Hvad vill ni?

»Jag vill ingenting», svarade gossen, i det han gned
sina kinder. »Jag har rott hit en herre.»

»En herre?» frågade Amanda, i det hon såg sig om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free