Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 97 -r
»Och clu drack det?»
»Ja, visst gjorde jag det.»
»Och det föll dig aldrig in, att du inte hade ondt
någonstans, att du aldrig i lifvet hade känt dig bättre och
att du inte behöfde någon medicin?»
»Nej då.»
»Hade du inte den allra minsta tillstyimnelse till
tanke om saken, Jimmy?»
»Nej då.»
Människor, som aldrig träffat Jim, betvifla
sanningen af denna historia. De resonera som så, att dess
premisser icke stå i öfverensstämmelse med de kända lagar,
som styra den mänskliga naturen och att dess detaljer
icke erbjuda den minsta sannolikhet. Men de, som ha
sett och talat med Jim, sätta obetingad tro därtill.
Jephsons ankomst — som jag hoppas läsaren icke
alldeles hunnit glömma bort — kryade upp oss
betydligt. Jephson visade sig alltid från sin bästa sida, när
allting annat var som sämst. Icke så som skulle han
ansträngt sig för att synas glad, när han var som
mest nedslagen, utan det var verkligen förhållandet,
att smärre olyckor ocli förtretligheter verkade lifvande
och uppiggande på honom. De flesta af oss erinra oss
efteråt med nöje våra små missöden, men Jephson ägde
den ovanliga förmågan att njuta af dem,’medan de
på-stodo. Han anlände genomvåt ända in på kroppen,
skrattande belt förnöj dt vid tanken på att besöka en
lustbåt i ett sådant väder.
Under hans värmande inflytande tinade vi andra upp,
och vid kvällsmaten voro vi fullkomligt oberoende af
vädret, såsom alla män och kvinnor böra vara, hvilka
vilja njuta af lifvet.
Senare på kvällen afstannade regnet — det tycktes
som om det skulle känt sig nedslaget öfver vår
likgiltighet — och vi flyttade upp våra stolar på däck,
där vi sutto och betraktade blixtarne, hvilka fortfarande
ljungade fram på den mörka himmeln. Detta förlänade
belt naturligt en mera dyster prägel åt vårt samtal,
Fyra man om en bok. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
