- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
100

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 100 -r

historia. Fakta äro helt få och enkla, och allt hvad man
vet därom står att läsa i Pariserpolisens rapporter för
sextio år sedan.

Men den viktigaste delen af saken är den, som inte
är och aldrig skall komma att blifva känd.

Historien ledde sitt ursprung från en svår oförrätt,
som en man begått mot en annan. Hvaruti denna
oförrätt bestod vet jag inte, men jag tror att den stod i
samband med en kvinna. Anledningen till denna
min förmodan är, att mannen, mot hvilken oförrätten
blifvit begången, hatade den man, som begått den,
med ett hat, som sällan brinner i mannens hjärta, ifall
det icke underblåses genom minnet af en kvinnas
andedräkt.

Men detta är ju blott en förmodan och har ingen
betydelse. Mannen, som begick oförrätten, flydde,
och den andre följde efter honom. Det blef en formlig
hetsjakt, ty den förre hade en dags försprång.
Kapplöpningsbanan utgjordes af hela, vida världen, och
insatsen var den förre mannens lif.

Det fanns icke så många resande på den tiden, och
detta gjorde, att den flyendes spår lätt kunde följas.
Den förre, som aldrig visste, hur nära den andre var
och som stundom hoppades, att han skulle kunna undgå
honom, unnade sig en och annan stunds kort hvila.
Men förföljaren, som alltid visste, huru långt försprång
den förre hade, stannade aldrig, och för hvarje dag
minskades således afståndet mellan den, som sporrades af
hatet, och den, som sporrades af fruktan.

I den ena staden ljöd svaret på den ständigt
återkommande frågan:

»Klockan sju i går afton.»

»Sju — således aderton timmar. Gif mig någonting
att äta, men det måste gå fort, medan kusken byter om
hästar.»

I nästa stad minskades afståndet till sexton timmar.

Då de passerade förbi en gammal enslig gård, stack
herrn ut hufvudet genom fönstret och frågade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free