- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
107

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 107 -r

med ett uttryck, som utgjordes till en tredjedel af oskuld
och till två tredjedelar af beundran öfver naturens
skönhet. Ville jag kanske veta hvad han gjorde här? Ack,
kunde jag då inte se, att han satt och lekte med en
liten jordklump? Jag kunde väl aldrig vara nog elak
att tro, att han tänkte döda den lilla fågeln — Gud
välsigne det söta lifvet!

Och lägg vidare märke till en hankatt. då han
smyger sig hem i den tidiga morgonstunden, efter att ha
tillbragt natten på ett illa beryktadt tak. Kan du tänka
dig någon lefvande varelse, som är mindre angelägen
att draga uppmärksamheten till sig än han? ’Kors i
all sin dar’, tycker man sig nästan höra honom säga,
’jag hade ingen aning om att det var så sent; hvad
tiden går fort, när man har roligt. Jag hoppas, att jag
inte möter någon, som jag känner — det skulle vara
genant, eftersom det är så ljust’.

Han ser på afstånd en poliskonstapel ocli stannar
plötsligt i skuggan af en lyktsolpe. ’Hvad gör han här?’
tänker katten, ’och så nära vår port till på köpet. Jag
kan inte gå in, medan han stryker omkring här. Han
skulle säkert känna igen mig, och han är just en sådan
person, som skvallrar för tjänarne.’

Vår vän gömmer sig nu bakom lyktstolpen och
väntar, under det han alltemellanåt sticker fram nosen
för att rekognoscera. Men poliskonstapeln tyckes ha
fattat posto på denna plats, och katten börjar blifva
ängslig och förargad.

’Hur är det fatt med den där token?’ mumlar han.
’År han död? Hvarför går han inte vidare, som han
alltid säger till andra att de skola göra? Dumma åsna!’

I detsamma höres på afstånd mjölkbudets rop, och
katten rycker till af förskräckelse. ’Kors för tusan,
hör på den! Allesammans hinna ned i köket innan jag
kommer in! Nå ja, jag kan inte hjälpa det, jag får stå
stå risken.’

Han ser sig tveksamt omkring. ’Om jag bara inte
såge så smutsig och ovårdad ut’, tänker han. ’Männi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free