Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 111 —
tills hade jag inte haft någon aning om dylika
lyxartiklar. Jag beslöt att den boden skulle bli mitt hem,
och så blef den äfven.
»Men hur bar du dig åt?» frågade den svarta katten,
som började blifva intresserad.
»Jag gick helt enkelt in och slog mig ned. Ack,
kära barn, fräckhet är ett ’Sesam, låt upp’ till hvarje
dorr. Den katt, som arbetar strängt, får dö af svält,
den katt, som är klok, sparkas utför trapporna, och den,
som är dygdig, dränks som en landsstrykare, men den,
som är fräck, får sofva på en sammetskudde och smörja
sig med grädde och hästkött. Jag gick rakt in och gned
mig mot den gamle mannens ben. Han och hans
gumma blefvo helt rörda öfver hvad de kallade min
»förtroendefullhet» ocli adopterade mig med förtjusning. Då
jag om kvällarna strök omkring på fälten, brukade jag
höra barnen i stugan ropa mitt namn. Det dröjde en
vecka, innan de upphörde att leta efter mig. Ett af
barnen, det yngsta, brukade gråta sig till sömns, i tanke
att jag var död. Ja, det var verkligen mycket snälla barn.
Jag stannade hos mina vänner i boden under nära
ett år, och från dem flyttade jag till en familj, som
nyligen kommit till orten och hade en alldeles utmärkt
kokerska. Jag tror, att jag skulle kunnat stanna kvar hos
dessa människor, men olyckligtvis gick det utför för dem,
så att de icke längre kunde behålla det fina huset ocli
den skickliga kokerskan, utan måste flytta in i en liten
stuga, och jag hade alls ingen lust att återvända till
den sortens lif.
Följaktligen såg jag mig om efter ett nytt hem.
Icke långt från den by, där jag vistats, bodde en
underlig gammal kurre. Folk påstod att han var rik, men
ingen tyckte om honom. Han var inte lik andra
människor. Jag funderade på saken ett par dagar, men
beslöt sedan att pröfva honom. Som han var mycket
ensam, kunde det ju hända, att jag blefve en stor favorit
hos honom, och hvarom ej så stod det mig ju alltid
fritt att gå min väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
