- Project Runeberg -  Fyra man om en bok /
114

(1907) [MARC] Author: Jerome K. Jerome Translator: Ezaline Boheman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 114 -r

den stunden var det inte längre så trefligt att lefva
i huset. Bullersamma, obehagliga människor knackade
oupphörligt på porten och ställde till uppträden i tam.
buren, och om nätterna kastade folk tegelstenar på
fönsterrutorna.

Jag befann mig vid den tiden i ett ömtåligt
hälsotillstånd, och mina nerver kunde icke stå ut med detta.
Jag tog därför farväl af staden och vände tillbaka till
landet, där jag slog mig ned på en herregård.

Det var ett mycket fint herrskap, men jag skulle ha
föredragit, om de varit litet hemtrefligare. Jag har
ett ömt hjärta och tycker om att bemötas med kärlek.
De voro nog vänliga mot mig på sitt högdragna sätt,
men jag ledsnade snart vid att slösa min
uppmärksamhet på människor, som hvarken satte något värde därpå
eller besvarade mina känslor.

Jag lämnade därför herregården och bosatte mig
hos en före detta potatishandlare. Detta var
visserligen att stiga åtskilliga trappsteg ned på
samhällsste-gen, men däremot en betydlig förbättring i fråga om
komfort och trefnad. Familjen tycktes vara mycket
snäll och ofantligt förtjust i mig. Jag säger med flit,
att de tycktes vara så, ty erfarenheten visade
sedermera, att de hvarken voro det ena eller det andra. Ett
halft år efter det jag kommit till dem, reste de sin väg
och lämnade mig kvar. De frågade aldrig, om jag ville
följa med dem, och vidtogo inga anstalter för min
bekvämlighet. Aldrig förr har jag träffat på så hjärtlösa
människor. Deras uppförande kom min tro på den
mänskliga naturen — en tro, som alltid varit svag — att
ytterligare vackla. Jag beslöt för framtiden, att ingen vidare
skulle få tillfälle att svika mitt förtroende. Min
nuvarande matmor valde jag på rekommendation af en af
mina herrevänner, som förut hade bott hos henne.
Hennes mathållning är alldeles förträfflig, och enda skälet
hvarför han lämnade henne var det, att hon fordrade
att han skulle vara hemma klockan tio hvarje kväll,
och denna tidiga timme lämpade sig icke för hans vanor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyraman/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free